torsdag 27 januari 2011

Ett osynligt minfält



Helt plötsligt stod den där framför mig. Som om maskerad, förtäckt. Jag var från noll till hundra helt plötsligt under anfall och jag hade inte ens märkt varningssignalerna. För min rationella del av mitt intellekt är det helt oförklarligt. En fruktsallad. Osötad och helt naturlig förvisso, men frukt. Jag har inte ätit frukt på 8 månader. Det finns inte med i min matplan. Ändå lyckades den hamna rakt framför näsan på mig och jag hann äta några bitar innan min man var den första som vaknade upp ur det bedövande tillståndet som slagit oss båda. "Men du ska väl inte äta frukt?" Min totala oförmåga att besvara frågan gav upphov till känslor inom mig som jag faktiskt inte tror att jag känt tidigare. Jag har aldrig tidigare varit så trygg i min abstinens som jag var innan detta tillfälle, igår kväll. Jag har aldrig tidigare under min medvetna tid som beroende haft ett sådant avslappnat förhållningssätt till min drog eftersom jag inte känt något behov. Jag skrev om det igår. Jag kan fortfarande inte helt förklara vad som hände. Jag tror att det grundade sig i en längtan efter att få äta en dessert. Inte något sött, men en rätt till, som fungerar till te:t efter maten. Det finns inte mycket, eller inget alls att välja på, oftast. Jag såg fruktsalladen som ett alternativ, och jag kan inte förklara varför. Jag äter ju inte frukt. För er som tillhör grupp 1 eller grupp 2 (läs inlägget om olika typer av relation till sötsaker här, för att se vilken grupp du tillhör) tycker kanske att det här inlägget är helt överdrivet. Vad är väl lite frukt? Frukt är ju nyttigt! Lägg av nu. Hur asketisk får man bli. Etc. Men för oss som tillhör grupp 3 så vet vi vad det innebär. Dels att göra avsteg från planen, dels att frukt triggar flera av oss in i vårt beroende. Det har inte varit så för mig tidigare, men jag har ändå valt att avstå, eftersom det varit en mina som väntar på att explodera.
Så när min man igår började ställa frågor och själv erkände att han inte ens tänkte på det när jag beställde fruktsallad, så började mina tankar gå i spinn. Det är ju inte min mans fel att jag beställde fruktsallad, det är inte hans ansvar. Det är mitt ansvar. Men jag kunde inte för mitt liv förklara för honom hur det hade gått till. Jag satt där och försökte motivera varför det helt plötsligt var ok med frukt, men kände mig helt bortgjord. Röda hund (den manipulativa rösten som vill få oss att droga) hade tagit en helt ny skepnad och jag var helt oförberedd. Jag hade sänkt garden för mycket.
Jag lämnade frukten. Nöd-ljög för servitören och sa att jag blivit så mätt av huvudrätten. (Hur förklarar man för en indisk servitör att jag först vill ha frukt, och sedan är allergisk?)

Nu är det en ny dag, nya möjligheter. Jag kan äta precis vad jag vill, när jag vill. Men inte idag.
Bilderna är från gårdagens stadsvandring i huvudstaden. Intryck, oj, vilka intryck.

7 kommentarer:

Slottets lilla värld sa...

mmmm... lätt hänt... förstår precis!

Skulle själv behöva en matplan, för nu har det blivit lite för mycket av sådant som jag vet att jag inte ska äta, men som slinker med ändå, typ avocado, grädde, yoghurt, majjo... var och en för sig går det hyfsat, en gång om dagen, t ex grädde till morgonkaffet, men vill ju gärna ha majjo till ägg och avocado, och majjo är starkt tycker jag, så jag mildar på den med grädde, och vips så har det blivit för mycket kolisar... och Sockermonstret knackar på!

Fruktsallad... In my dreams!
Tur din man var vaken!!!!! Väldig tur... annars kan det ha blivit väldigt jobbigt för dig.
Styrkekram!

Magdalena sa...

Vad stark du är Gunilla. Den lömska röda hunden kommer tyvärr att dyka upp i våra liv förtäckt till de mest fantasifulla eller helt logiska förklaringar men förhoppningsvis blir det allt mer sällan och kanske inte så dolt (eller kanske tvärtom, blir det allt svårare?). Men du stod emot och det är fantastiskt. Kan inte du unna dig ex ayurvedisk oljemassage för att få lite avslappning och samtidigt belöna dig lite? Kramar från kyliga Sverige, idag var det minus 15 norr om Stockholm! Avundas dig. Häromdagen när jag gjorde yoga och gled in i ett meditativt tillstånd var jag plötslgit i Indien med alla ljud, lukter, värmen...

Gunilla Sahlin sa...

SLOTTETS LILLA - tack för din kommentar. Jag kan inte annat än peppa dig tillbaks att skaffa en matplan, om det är det du vill. Tack för styrkekramen=)
MAGDALENA - tack för ditt inlägg. Just att det kom så dolt var det som överraskade mig. Totalt. Tack för tipset, jag ska unna mig massage! Kramar till er båda.

Nelliesmamma sa...

Jag förstår precis vad du menar. Jag har gjort liknande saker själv. Men inte dragit så stora växlar på det som du gjorde.

Men jag bara älskar den där knorren.

Först beställa frukt och sen komma med att man är allergisk....

Snacka om att bli dissad lixom. Ditt alternativ var ju bättre!

Catherine sa...

Har brottats med precis samma problem i veckan! Att jag från ingenstans plötsligt anser att torkad frukt skulle vara okej... Som att vara kapad av en okänd makt! Starkt av dig att avbryta. Och vilket underbart stöd du verkar ha i din man! Ha en fortsatt fin, abstinent, resa!

Smith sa...

Håller med Catherine att du och din man verkar vara ett starkt team! Jag är glad för din skull att du insåg att det var den röda hunden som hade klätt om. Och att du valde bort frukten. Trots att det är semester. Trots att du hade kunnat resonera att du "är värd något gott". Trots att det hade varit så "enkelt" att göra ett litet undantag.

Fruktsallad är förresten en av de saker jag har på min "nästan-okej-lista"... Som jag vet att jag inte mår riktigt bra på, men som jag inte är säker på att jag bör/vill undvika. Något som jag tänker att jag kan tillåta mig vid sällsynta tillfällen. Jag kan nästan höra att resonemanget låter skumt... men väljer än så länge att ha det på det sättet. Jag önskar dig en fortsatt härlig semester! Kram.

Gunilla Sahlin sa...

NELLIES MAMMA - tack för din kommentar. Ja, det kändes bäst att nyttja en vit lögn till den stackars servitören. =)
CATHRINE - tack för ditt inlägg. verkligen, precis som att vara kapat av en okänd makt, bra beskrivet! Min man är min hjälte, hans support betyder SÅ mycket.
SMITH - tack för din kommentar. Jag förstår resonemanget "nästan-ok"-lista. Jag hade sådana förut också, men eftersom jag kör med matplan där jag väger nu, så finns inga utrymmen för egen spekulation. Det fungerar för mig, men det behöver ju inte vara ett allsmäktigt verktyg för alla.
Kramar till er alla tre. G