söndag 16 januari 2011

Spridda tankar

Idag är det mycket som rör sig i huvudet. Lite resfeber börjar infinna sig, samtidigt som det är mycket som ska hinnas med innan planet lyfter. Igår hade jag och maken en diskussion kring vår gemensamma mathållning. Hans diabetes typ 1 innebär att han ungefär årligen träffar en dietist. Mötet i förra veckan resulterade i att han vill testa en matplan som skiljer sig en del från de vanor vi haft hittills. Han ska addera lite mer kolhydrater helt enkelt. Han är inte beroende, och påverkas inte på samma sätt som jag av kolhydrater.
Känslomässigt var det jobbigt att inse att vår gemensamma plattform nu kommer att se lite annorlunda ut ett tag, medan han testar dietistens råd. Jag har blivit van vid tryggheten att inte ha produkter hemma som jag inte äter.
Samtidigt vet jag att många beroende lever i vardagen med både man och barn som inte äter samma kost som du som är beroende, och klarar av det. Jag tackar min högre makt för att jag kommit så långt gällande matplan och att väga, att det känns som ett verktyg för mig att klara av den här nya utmaningen. Det handlar om att han kommer äta en del bröd, fullkornspasta och frukt. Så det är ju inte chips och godis som kommer att finnas i skåpen hemma.
Hur har du som är beroende/skadligt brukande det hemma? Lagar du särskild mat till dig och annan mat till resten av familjen?
Vi åker ju som sagt bort nu i två veckor, så jag kommer inte själv att hantera maten så mycket, utan det blir mer när vi är tillbaka i vardagen igen, i februari.

5 kommentarer:

Smith sa...

Hej! För min del är det just bröd som är den största vardagsutmaningen att motstå. Både min man och barnen äter bröd. När jag själv har skött min kost bra under ett tag är inte lördagsgodiset den värsta frestelsen, inte heller chips de gånger det finns hemma, utan just bröd. Särskilt grövre, mörkare "nyttigare" bröd än det som resten av familjen helst äter (som tur är).

Vi har ganska olika mathållning i min familj. Är det jag som lagar maten gör jag samma till alla (och lite special till allergiker om det behövs) plus potatis/pasta till de andra. Är det min man som lagar maten blir det oftast halvfabrikat av något slag. Ibland äter jag det han har lagat och kompletterar med ägg eller creme fraiche. Ibland snor jag ihop något helt eget.

Jag har märkt att nu då jag lyckas vara striktare med min mat är han mer motiverad att anpassa maten då han lagar den så att den ska passa även mig. Och det har jag förståelse för. Tidigare har mitt intag av mat kunnat vara ganska så motsägelsefullt: strikt lågkolhydrat ena stunden och "undantag" och frosseri av "nästan okej" produkter nästa stund.

Lycka till med förberedelserna inför resan!

Nelliesmamma sa...

Min man är mycket förstående och lagar tex inte panerad fisk utan lagar den i ugnen istället. Och så kan man fortsätta med fler exempel.

Oavsett vem som lagar mat så äter vi samma men de andra äter lite potatis eller pasta till.

Skulle det vara så - så brukar jag ha texmexkryddad köttfärs att äta. Det brukar jag tex äta VARJE lunchlåda. Gott va?? :P

För min del är inte vardagarna det stora problemet. Jag skiter fullständigt i bröd och pasta. Däremot om jag nån gång skulle tänka att jag kanske skulle ha en bärs, eller lite godis.....

Då sitter jag där med en sexpack, ostbågar, chips, smågodis och choklad. Nä, det går inte.

Gunilla Sahlin sa...

SMITH - tack för din kommentar. Det du beskriver i slutet känner jag verkligen igen mig i. Jag tror att det är så för många av oss, våra stackars anhöriga ska hänga med i svängarna och ta oss på allvar, på våra villkor. Håller tummarna för dig.
NELLIES MAMMA - härligt att maken är med på samma bana. Det var längesedan jag åt tex mex - får bli bättre på det=) Det där med fredags- och lördagsmys kan jag tänka mig är en stor utmaning särskilt för er med barn i familjen. För vår del är helgens måltider inte annorlunda än veckornas, förutom att vi kanske satsar lite mer på råvarorna. Lycka till med allt. Kramar till er båda.

Smith sa...

Apropå texmex har jag hittat ett riktigt bra recept på tacokrydda hos Desiré! Barnen tyckte också det blev gott, men lite väl starkt. Så nästa gång tar jag lite mindre cayenne.

Gunilla Sahlin sa...

Tack för tipset!