torsdag 6 januari 2011

Ut med det gamla. In med det nya.

Idag ska jag rens ut och städa vår garderob. Det är ett litet rum där större delen av våra kläder hänger, och en stor korgställnings-installation innehåller mängder med prylar. Jag är på släng-humör. Jag har en hel del kläder som jag aldrig har på mig. Och ganska många prylar och gamla böcker och saker som möjligen har något sorts affektionsvärde, men eftersom de bara ligger undangömda i en låda undrar jag hur viktiga de är för mig egentligen. Jag ska gå igenom allt idag och försöka värdera.
Jag älskar att rensa. Det är en skön känsla att bli av med grejer och kunna slänga bort. Sortera och städa. Lägga saker och ting på sin plats. Just nu gör jag det på ett mentalt plan också. Går igenom olika händelser och personer. Systematisk analys av påverkan och om det är så att jag gömt undan "sopor" i något hörn som jag egentligen behöver slänga. Jag har skrivit det förut, beroendesjukdomen handlar om så mycket mer än mat. Det påverkar hela min varelse och jag behöver kontinuerligt göra en rannsakan och inventering av mina mjukdelar. Det är som sagt som att duscha på insidan.

Ett extra "HEJA!" till alla er som lagt om kosten nu sedan nyår. Ta en dag i taget. Om det känns övermäktigt, ta en timma i taget. Tänk på de verktyg du har till hands och använd dem. Du är inte ensam.

8 kommentarer:

Slottets lilla värld sa...

Det där med rensning är bra! Både av prylar och mentalt! Har gått igenom några sådana, men har mycket kvar. Är lite lat, så det blir långt emellan, så man hinner samla på sig alldeles för mycket mellan rensningarna, och blir med andra ord aldrig klar, känns det som!
Idag blir det mest snörensning...!

Gunilla Sahlin sa...

Verkligen, det är skönt för mentalhygienen. =) Kramar G

Desiré sa...

Vad skönt med lite rensning! :) Vi har också en hel massa grejjer som vi inte använder, som vi borde sälja eller skänka.

Söt som socker sa...

Vill bara dela med mig att jag började lchf nu i tisdags och än så länge har det gått jättebra, men nu på väg till jobbet börjar min nervositet. Har inte riktigt vant mig vid tanken att jag "är sjuk" och vill därför inte prata om det med kollegorna på jobbet...så ny börjar den riktiga utmaningen som varar hela helgen eftersom jag oxå ska till mamma en sväng, hon vet inget. På nåt skäms man, folk tycker inte att det är en sjukdom. Min pappa är (eller var,har inte träffat honom på snart 7 år) alkolist och min mormor har hela tiden propsat på att det är en sjukdom men jag har blivit arg varje gång eftersom jag tycker man bara kan sluta...men nu börjar jag förstå vad hon menar med det!

Tack för att din blogg finns, sluta aldrig skriva!
Trevlig helg till dig.
/Kim

Smith sa...

Lycka till med din nya kost Kim! Om du inte är beredd att berätta om ditt beroende kan du nog undvika det tills du känner dig redo. Att äta LCHF kan man ju göra av så många olika skäl, inte minst av hälsoskäl, viktminskningsskäl eller för att det helt enkelt ligger i tiden;-) Min erfarenhet är att det numera oftast är någon i en grupp - även om den är liten - som har hört talas om LCHF, och att folk är nyfikna på det. Sedan kan folk vara nog så avfärdande också, så det kan vara bra att ha rustat sig med lite "gåsfjädrar" som det negativa kan rinna av från om det blir på det sättet. /Smith

Gunilla Sahlin sa...

KIM - tack för ditt inlägg och grattis till dessa dagar av genomtänkt mathållning. Jag håller med SMITH om att du inte behöver berätta för din omgivning om din sjukdom/allergi förrän du själv är redo. Vi är många som angivit just hälsoskäl, allergi, ätstörning, diet etc som anledning till varför vi äter LCHF. Vissa av anledningarna kräver kanske mer förklaring än du är beredd till just nu, så du väljer själv vad du ska säga. Det tar tid att komma in i rutinerna, och att acceptera att du har sjukdomen. Men kom ihåg att du är Kim som har en sjukdom, du är inte sjukdomen. Därför har du inte heller något att skämmas över, eftersom det är sjukdomen som är problemet, inte du. Du behöver lära dig att hantera den. Till din hjälp finns verktyg. Köp och läs Bitten Jonssons "Sockerbomben" om du inte gjort det redan. Det är mitt absolut bästa nybörjartips. Häng gärna här med oss på bloggen också och hör av dig så mycket du vill, så vill vi gärna stötta dig på alla sätt vi kan. Kramar Gunilla

Söt som socker sa...

Natten gick otroligt bra, kanske lite för mycket kaffe men så blir när det inte finns så mycket att göra, natten blir tung, jobbig och lång utan denna underbara drycken. Förutom det så är jag nöjd, inte en enda brödbit har rört mina läppar, vilket jag inte trodde jag skulle klara.
Jag har köpt och läst Bittens första bok, men då på norska, nu i veckan så beställde jag den nya versionen på svenska så jag hoppas den dyker upp i början av veckan...väntar med spänning.
Tack för att ni finns...det betyder mycket och är ett stort stöd för alla som behöver det!

Gunilla Sahlin sa...

Härligt KIM! Bra jobbat och grattis till en abstinent natt. En dag i daget, en natt i taget. BRa att du beställt den nya boken, verkligen. Ta hand om dig. Kram G