lördag 30 juli 2011

Inblåsta i Norrsundet

Nordostan går hård idag så efter en tidig avgång från Sandarne (05.30) gick vi in till Norrsundets gästhamn. Vi planerar att stanna här till tidigt, tidigt imorgon bitti eftersom det ska mojna ikväll. Gävlebukten tar vi helst vid mindre friska vindar och vågor. Ser fram emot Öregrund och Väddö kanal, längtar faktiskt inomskärs.

Är förhållandevis avskuren från omvärlden vilket är mer avslappnande än jag trott. Njuter av livet och havet. Ska bli intressant att få uppleva Stockholms skärgård från "andra" hållet.

Det fungerar utmärkt med flerdagars båttur och mat. Nötter, avocado, oliver och babybell fungerar som färdkost när sjögången eller hamn(o)tätheten inte tillåter lagade mål. MEN det gäller att komma ihåg det. Igår gjorde omständigheterna att det blev alldeles för många timmar mellan frukost och "lunch". Ungefär nio timmar.

När jag är aktiverad med problem som måste lösas, stora som små, kan jag ibland komma till läget att jag glömmer att äta. Det är som att hjärnan sorterar bort hunger-impulserna. När problemet är löst slår hungern till som en ilsken tiger. Jag måste ha mat. NU. Jag blir tunnelseende och otrevlig. Allt annat tappar prioritet och helt plötsligt pekar hjärnan enbart på att jag måste få i mig något. Tidigare slog det alltid fel. Sötsaker i mängd "löste" problemet för stunden. Idag vet jag bättre och har laddat med verktyg. Som nötter, avocado, oliver och babybell.

Men det betyder inte jag är inte garanterat säker. Jag behöver vid varje tillfälle fortfarande välja vad jag stoppar i mig. Och jag har fortfarande svårt att tänka att jag är sockerberoende for life. Jag tar en dag i taget. Jag kan och får äta vad jag vill, när jag vill. Men jag väljer att inte göra det idag. Jag behöver inte göra det idag.
Sänt via BlackBerry.

fredag 29 juli 2011

En intensiv dag

Efter en intensiv och innehållsrik dag ligger vi i Sandarne gästhamn och ska precis äta middag. Life is good.
Sänt via BlackBerry.

torsdag 28 juli 2011

Bleke vid horisonten

Vi tar sjövägen söderut och är just nu vid Höga kusten. Det är en oerhört vacker natur som presenterar sig. Det blåser ingenting och är i princip total bleke, trots att vi kör utomskärs. Ett fridfullt sätt att avrunda en härlig semester.

Igår grillade vi middag på en varm klippa. Idag ska vi ta svängen förbi Härnösand. Nötter och oliver fungerar utmärkt som sjöproviant och smakar extra gott i solen.

Ser på diverse bloggar och forum att det diskuteras vilt om vilken metod som är bäst, och mest "korrekt". Jag förstår att det finns ett behov på marknaden av nya trender, idéer, gurus med "sanningen" och generella råd som många kan känna igen sig i och förhoppningsvis anamma. Allt för att sälja fler lösnummer, produkter och info-material.

För min del handlar det om att identifiera mina unika biokemiska förutsättningar för att bygga min unika verktygslåda.
Sänt via BlackBerry.

onsdag 27 juli 2011

Äventyret i Norrland fortsätter

Vi ska börja ta oss söder ut och det är strålande väder i Övik idag. Njuter av sista veckans ledighet. Nu lunch. Tacco gyros a la low carb.
Sänt via BlackBerry.

tisdag 26 juli 2011

Något fel på kommentarsfunktionen

Just nu är det någon driftstörning på Blogger, så kommentarsfunktionen har fallit bort. Jag hoppas det åtgärdas snart, mina inställningar är det inget fel på.

Utflykt norröver

Vi har precis landat i Övik och ska vara på utflykt till lördag. Sista veckan på semestern, men det känns faktiskt inte vemodigt.

Lite långt mellan frukost och lunch blir det idag, men till skillnad från tidigare så blir jag inte stressad över det längre. Jag vet att jag är trygg i att frukosten var stadig nog och att jag inte kommer må dåligt för att det blir någon timma extra innan nästa mål.

På Arlanda fikade vi med kaffe och te på snabbmatsavdelningen. Redan kl 10.30 var det ett antal sällskap som smällde i sig pizza och hamburgare. STORA portioner. Jag är glad över att jag inte behöver äta den typen av mat längre.

Även om mitt sockerberoende mirakulöst skulle försvinna, skulle jag ändå inte välja att äta snabbmat, och inte heller sötsaker. Idag vet jag vilken skada det gör på människokroppen, beroende eller inte.

Framme i Övik. Dags för lunch.
Sänt via BlackBerry.

måndag 25 juli 2011

Beroendesjukdomen är dödlig

I dagens Aftonbladet skriver Katarina Wendelin en krönika om "The 27 club". Gruppen musiker och artister som alla dött vid 27 års ålder. Brittiska stjärnan Amy Winehouse är senast att ansluta. Hon dog, ensam i sitt hem, den 23 juli i år. Hennes beroende av narkotika och alkohol släckte till slut hennes liv.

Katarina skriver om "En klubb som ingen överlever". Myten gör gällande att artisterna som dör vid 27 års ålder alla stått på toppen av sin karriär. Curt Cobain hade precis fått fantastisk respons på Nirvanas senaste album när han tog livet av sig. Men Janis Joplin och Jimi Hendrix överdoserade och dog med ett par veckors mellanrum hösten 1970. Janis senaste album hade fått tveksam respons och det heroinpåverkade framträdandet från Woodstock klipptes bort ur succédokumentären. Hendrix buade ut sina fans och blev i sin tur utbuad i Tyskland några veckor innan han dog. Brian Jones (död 1969) fick lämna Rolling Stones på grund av sitt eskalerande narkotikaberoende. The Doors valde att sluta spela live på grund av Jim Morrisons (död 1971) märkliga beteende. Amy dog ensam i sitt hem. Några veckor tidigare fick hon avbryta en konsert i Belgrad när publiken buade ut henne efter att hon glömt texten, gråtit och slängt mikrofonen i golvet. Både Curt och Amy hade allvarliga överdoser och misslyckade rehabiliteringsförsök bakom sig.

Nadja Eriksson, som är överläkare på Beroendecentrum Stockholm, säger att misslyckanden ofta ökar beroendet, vilket är ett av beroendesjukdomens kännetecken. Och det går inte att lösa på ett par veckor. Det tar tid. - Det krävs tid, energi och en livsstilsförändring. Det går inte att vaka till klockan tre, sova några timmar och sedan jobba i en miljö som tillåter droger, säger Nadja.

Att heroin, amfetamin och alla andra "tunga" droger kan döda, håller de flesta med om. Att alkohol och cigaretter kan döda i förlängningen, är allmänt känt. Men socker? Eller spelmissbruk? Det handlar väl mer om en dum ovana än ett dödligt beteende? Så länge det är den allmänna uppfattningen kommer den kraftiga utbredningen av beroendesjukdomen att kunna fortsätta utan större hinder. Beroendesjukdomen är en. Utloppen är flera. Förloppet densamma oavsett. Att det tar olika lång tid att ta slut på sig själv kan knappast kvalificera för dödlighet eller inte. Vad socker kan orsaka kan du läsa här.

Glorifieringen av narkotikaanvändande bland kända personer - artister, skådespelare, TV-profiler, ursäktar beteenden och förminskar effekten av en dödlig sjukdom. Oförståelsen inför samma sjukdom med utlopp som vid en första anblick inte uppfattas som lika "allvarliga" hindrar de av oss som tillhör beroendegruppen och som behöver hjälp för att tillfriskna.

Jag hoppas att Amys tragiska öde kan öppna ögonen på fler, innan det är för sent. Beroendepersoner förtjänar liv. Inte död.

Kvalitetstid med min syster

Njuter i stora drag över att ha syster och systerdotter på besök. Kvalitetstid på hög nivå.

söndag 24 juli 2011

Storm, svampplockning och systerbesök

Det blåser ordentligt, kraftig sydväst. Men än så länge uppehåll. Vi ska strax ut och pröva lyckan i svampskogen. I eftermiddag kommer min syster och systerdotter på besök, ser verkligen fram emot det!

Fortfarande omtöcknad efter tragedin i Norge. Det är ofattbara berättelser som kommer fram från ungdomar som varit med på ön. Paradiset som förvandlades till ett helvete, som Jens Stoltenberg sa. En av dem som var med på ön är Prableen Kaur, som bloggar här.

Vid tidigare tillfällen av undantagstillstånd i mitt eget liv, har lösningen på sorgen, ångesten, desperationen, stressen, ilskan, uppgivenheten - alltid varit sötsaker. Oavsett känslotillstånd var det som skulle neutralisera mig, min drog. Det fungerade aldrig. Det blev värre. Jag kunde enkelt lura mig att tro att jag förtjänade att äta det där förbjudna, eftersom tillfället just nu är så onormalt. Då är det okej att också äta onormalt. Jag kommer så väl ihåg diskoteksbranden i Göteborg 1998. Jag var inte där personligen, men människor i min absoluta närhet var det, både discobesökare och livräddare i samband med räddningsarbetet. Livet ställdes på kant i Göteborg, och Sverige, efteråt. Undantagstillstånd. Några påföljande dygn efteråt var apatin utbredd och exempelvis begicks knappt några brott i staden överhuvudtaget. Chock. Lösningen för mig var rigorösa sockerorgier i dagar. Det var mitt sätt att hantera chocken. Sorgen.

Att jämföra Diskoteksbranden 1998 med tragedin på Utöya och i Oslo är inte möjligt. Varje tragedi har sina mått, sina offer, sina effekter och konsekvenser. Men känslan av undantagstillstånd och handlingsförlamning finns där. Och risken för min dödliga beroendesjukdom att hitta ännu ett argument för att aktivera sin vidrighet, är överhängande. Jag känner det tydligt idag. Jag har, vad jag vet, ingen anhörig som mördats i Norge, men jag är påtagligt påverkad. Och mitt gamla muskelminne säger att lösningen är sötsaker. Jag väljer att inte lyssna. För dig med normalt förhållningssätt till sötsaker, och kanske till och med för dig som har ett skadligt bruk, låter detta kanske helt idiotiskt. Hur kan jag göra en egoistisk koppling till det fruktansvärda sonm hänt. Det handlar väl inte om Gunilla Sahlins sockerberoende? Det handlar väl om ett land i sorg?

Ja, det gör det. Och det handlar om för mig att fortsätta min dagliga vandring i att hantera uppkomna situationer utan att falla tillbaka i gamla vanor. Världsomstörtande händelser påverkar faktiskt min sjukdom. Och de av oss som tillhör tredje gruppen - beroende - vet det. Jag lär mig varje dag att hantera och övervinna de situationerna. Oavsett om det är en bekant som vill bjuda på hembakat, eller mördare i Oslo. Min sjukdom tar varje tillfälle. Den sorterar inte, prioriterar inte. Den utnyttjar varje tillfälle. Jag måste vara beredd på den taktiken.

lördag 23 juli 2011

Mardröm i Norge

Följer nyhetsbevakningen. Det är ofattbart att ta in vad som hänt. Händelserna dominerar allt, känns det som och det är svårt att tänka på något annat. De personer som jag känner som befinner sig i Oslo är alla oskadda, vilket jag är oerhört tacksam för. Men tankarna går naturligtvis till offrens familjer och nära. Det som har hänt är obegripligt.

Som en av mina vänner uttryckte det på Facebook: "Nu, just precis nu, är vi alla norrmän".

Tankarna går till Oslo och Utöya

Det är fasansfulla bilder som kablas ut från Norge. 300 000 personer har hittills visat sitt deltagande i gruppen på Facebook. Gör det du också.

fredag 22 juli 2011

Blixtar och dunder och "Bli av med sötsuget"


Vilken kväll och natt. Vi hade supertrevligt besök av våra grannar och framåt halv elva igår kväll började blixtarna lysa upp himlavalvet. Efter att gästerna lämnat satte vi oss på balkongen och upplevde skådespelet. Det tog säkert en halvtimme innan mullret började närma sig på allvar och regnet kom. Det blixtrade nästan varje sekund. Aftonbladet rapporterar idag om att 30 000 blixtar registrerats hos SMHI på sex timmar. Det är fascinerande med åska, så länge ovädret inte är direkt ovanför huvudet.

Igår skrev samma tidning "Bli av med sötsuget!" (Aftonbladet Plus)
Bildtexten är "Numera innehåller nästan allt socker, vilket påverkar livet mer än vi kanske tror. Att socker stimulerar aptiten och får blodsockret att skjuta i höjden vet säkert de flesta. Om inte, känner vi åtminstone av det. Plötsligt får vi en kick, känner oss hungriga, pigga, glada och ja, rent av euforiska."
Artikeln bygger på information från Maj Östberg Rundquists "Sockerdetektiven" (ICA Förlag, 2008) och handlar främst om det dolda sockret. Artikeln hävdar att "vi sockrar mindre än förr, ändå ligger sockerkonsumtionen stadigt på 40-50 kg per år. En märklig ekvation. - Nja, vi blir lurade. Allt mer socker blandas i våra matvaror, så vi vet sällan hur mycket vi får i oss. Det dolda sockret är en billig smakförbättrare och finns överallt, säger kostrådgivaren Maj Östberg Rundquist som skrivit boken "Sockerdetektiven".
Kontentan att vi sockrar mindre än förr ställer jag mig tveksam till. Bara för att vi inte har lika mycket socker på yoghurten, och mindre socker i kaffet, så betyder ju inte det att vi inte kompenserar med rent godis istället. Att större delen av en vanlig svensks sockerkonsumtion på 40-50 kilo per år skulle vara omedveten, och i form av dolt socker, köper jag inte.

Men artikeln är inte alls dum i övrigt. Läsaren informeras om att socker i flytande form är värst. Att vi på 1700-talet konsumerade 0,5 kilo socker per år, på 1800-talet 4 kilo socker per år, och idag alltså tio gånger så mycket. Det är skrämmande. Drickyoghurt exempelvis, som saluförs som ett nyttigt alternativ, innehåller 13 sockerbitar. Frukostflingorna är ofta så sockrade att de kan klassas som godis.
Det är viktigt att läsa på innehållsförteckningen. Och att hålla koll på alla nya sockerformer som dykt upp. "Fruktos, glukos, dextros, malt- och mjölksocker. De räknas inte som socker i innehållsförteckningen vilket innebär att de kan finnas i en vara trots att det står "osockrad", "osötad" eller "socker ej tillsatt" på paketet."

Trots att Maj anger fruktos som en sockerform, rekommenderar hon färsk frukt "om du är ute efter mellanmål eller C-vitaminer". Frukt = fruktos = socker = i värsta fall Candida. Inget jag skulle rekommendera någon.

Det står också att "hjärnan behöver socker för att fungera" men inget om att kroppen kan omvandla både protein och fett till glykos. Jag som läsare kan enkelt luras att tro att jag måste äta kolhydrater för att min hjärna ska fungera. Vilket är fel.

Artikeln berättar om sockerberoende och det finns ett test i slutet av artikeln. Resultatet följer de tre grupper som finns, Socialt bruk, Skadligt bruk, Beroende. Däremot finns inga länkar eller rekommendationer till de som hamnar i sista gruppen, beroende. Jag kan bara hoppas att de som gör testet och kanske får en hint om att de faktiskt har ett beroende de måste ta tag i, hittar hjälp. Exempelvis hos Bitten Jonsson och hennes intensivkurser för sockerberoende personer.

Ps. Igår passerade bloggen 70 000 besök. Tack till dig som hjälper mig att fortsätta tillfriskna genom att göra den här bloggen levande.

torsdag 21 juli 2011

Unga feta män tjänar mindre som vuxna

En studie publicerad i Ekonomisk Debatt visar att unga män som är feta vid 18 års ålder får sämre betalt som vuxna. Artikel i DN.

– Det som förvånar mig är att män som var feta vid mönstringen tjänar närmare 20 procent mindre som vuxna än de som var normalviktiga, säger Paul Nystedt, docent i nationalekonomi vid Linköpings universitet, som är en av tre forskare som står bakom studien.

Tidigare internationella
studier har visat att feta kvinnor tjänar runt tio procent mindre än normalviktiga, men att motsvarande skillnad är nästan obefintlig bland män.

Paul berättade i SR nyss att det är dags att titta på fler aspekter på fetma än enbart de direkt hälsokopplade. Han har rätt. Fetman, och beroendet av kolhydrater som ofta finns bakom, behöver analyseras och preventeras i stor skala.

Det polska regnet är här

Kvällstidningarna har ett batteri av termer som de gärna använder för att förklara vädret. Polskt regn, sibirisk vinter, det tyska skräck-vädret, den ryska värmen och så vidare. Jag antar att begreppet "Den svenska sommaren" inte är lika sexigt, inte säljer lika mycket lösnummer. För är det inte så här varje sommar? Ömsom sol ömsom regn. Idag regnar det i Södermanland. Ymnigt. Men det blåser knappt, så dropparna faller spikrakt, rakt nedåt. Vet inte om det är det som gör att Aftonbladet tycker att regnet kvalificerar sig som "polskt". Det är 16,6 grader och friskt utan att vara kyligt.

För egen del tycker jag om att det varierar sig. Vi har haft semester i 21 dagar och åkt båt 15 av dem. Det har verkligen varit underbart. Men det blir extra underbart när det finns motsatsförhållanden, som regn och inomhusaktiviteter. Då uppskattar jag de soliga båtturerna ännu mer. Vi kommer fortsätta vår jakt på svamp de kommande dagarna (för prognosen pekar på regn och moln fram till måndag) och det finns goda böcker att läsa.

Jag är positivt överraskad över att jag lyckats komma ned i varv på det sätt jag gjort. Det känns verkligen som att batterierna laddas för fullt. Glad över att vi hinner umgås med nära och kära. Ikväll kommer våra härliga grannar över på middag. På söndag kommer min syster och systerdotter på en tvådagarsvisit. På tisdag kanske vi åker och tittar på en ny båt...

onsdag 20 juli 2011

Day off idag

Lugn och ro. Snart besök av en god vän. Soligt än så länge. Njuter av semester.

tisdag 19 juli 2011

Stress och dålig sömn påverkar mycket


Tipsar här om ett inlägg på Connie Bennet's blogg "Sugar Chock", om stress och sömn. Jag har själv märkt tydligt genom åren att när stressnivån går från positivt förhöjd till negativt dränerade så påverkar det min beroendesjukdom i allra högsta grad. Mitt sug efter sötsaker har ökat kraftigt de perioder som jag varit överstressad. Stressen i sig påverkar sömnen. Ängslan och oro gör det också.

Läs inlägget här.

måndag 18 juli 2011

Halvtid

Halva semestern har gått, halva kvar. Vi har det väldigt, väldigt bra. Vädret är växlande, så snart solen tittar fram åker vi ut med båten i Trosas underbara skärgård och solar, badar och grillar. Molnigare dagar som den här finns det saker att sysselsätta sig med inomhus. Trots duggregn var det skönt med intervall-powerpromenaden imorse. Ett bra sätt att starta dagen på.

Jag känner att jag verkligen laddar batterierna, och det är värdefullt. Det kommer att bli en spännande och intensiv höst som jag ser fram emot. Att fylla på med friskfaktorer dessa dagar känns viktigt.

Det går fortfarande väldigt bra med maten. Det är skönt med en period som inte är konstant utmanande. Men det betyder inte att jag sänker garden och lämnar mina rutiner. Det betyder inte att jag börjar lyssna på röda hund.

Önskar oss alla en härlig måndag full av sinnesro.
(PS. Bilden föreställer ett underbart hus vid ån här i Trosa som jag passerar dagligen.)

söndag 17 juli 2011

Att göra det som förväntas


DN skriver i KULTURSÖNDAG idag under rubriken "Sommar, sol och förljugna bilder". Artikeln handlar om hur vi under semestern verkar sträva intensivt efter att uppleva det äkta, enkla, unika, svenska i vår sommarledighet och att mallen, bilden över hur det ska se ut är väldigt standardiserad. Vi vill berätta om hur avkopplade och icke-uppkopplade vi är, men vi lägger ut bilder på vår drömstuga på Facebook, och uppdaterar vår status dagligen.
(För att läsa artikeln, som ännu inte ligger som länk, klicka här, välj att ladda ner KULTUR-bilagan som pdf, och läs på sid 2 och 3.)

"Bilden av det enkla, riktiga livet kan härledas tillbaka till slutet av 1800-talet när den minoritet som tillhörde borgerskapet i staden ville ut på landet och leva torparliv, bli sina "sommar-jag" som en reaktion på det man upplevde var ett konstlat, oäkta liv i stan. Torpare och bönder däremot, som levde det enkla (och hårda) livet året om, närde inte samma dröm."
"Enligt LO har var fjärde medlem inte tillgång till ett fritidshus eller gjort en semesterresa under föregående år, och hur vi spenderar vår ledighet är - och har länge varit - olika. En del stannar hemma, frivilligt eller av ekonomiska skäl, andra åker till London för att träffa sina somaliska släktingar, vissa har sen decennier dragit till svenskhänget i turkiska Kulu och ett antal pakistanier besöker shitiska helgedomar i Syrien. En del drar på månadslånga resor till Chile eller Eritrea och många åker på charter. - Det är otroligt slående när du tittar i en resekatalog att det är den välordnade svenska kärnfamiljen som ska iväg på en resa. Men det motsvarar inte vilka som sitter på planet, säger Klas Grinell, fd turistforskare och nu intendent på VÄrldsmuseet i Göteborg. - Sverige är ju brokigt idag, det är många som inte har den där lilla röda stugan-drömmen. Därför blir "Den Svenska Semesterdrömmen" med stora bokstäver rätt så fyrkantig."

Igår var det sista dagen på Trosayran i Trosa. På scenen stod Sara Varga, Uno Svenningsson och Sanna Nielsen. Det var väldigt bra, och även om det inte var smockfullt i publiken var det god stämning. Tills de som överförfriskat sig började klänga på barnen och tonåringarna som sått längst fram vid staketet i timmar för att få närkontakt med sina idoler. Som skrivit plakat och målat artistnamn och hjärtan på pannan. När tio-, elva-, tolvåringar exponeras mot allt för fulla vuxna, lyser osäkerheten i deras ögon. De ler, men de ler nervöst. När den vuxna personen beter sig underligt och påfluget. Skriker och hejar, "kom igen nu! Nu klappar vi händerna!!" hysteriska kommandon som barnen nervöst hänger på.

Den perfekta semestern innefattar för många familjer en minutiös planering. Här ska kopplas av. Här ska upplevas. Nu ska vi träffa släkt och vänner och njuta av livet. Ofta planeras semestern mer noggrant en en vanligt arbetsvecka. Inget utrymme för spontanitet, ingen plats för carpe diem. Men skillnaden från en vanlig arbetsvecka är att de som tillhör den tredje gruppens förhållningssätt till beroende, får mer eller mindre fritt spelrum. Om alkohol är drogen så är det ok att dricka alkohol varje dag i veckan, det är ju semester. Om det är sötsaker som är drogen så äts det godis, kakor, glassar i mängd. Det är ju semester. Beteendet påhejas av illussionen av mallen av den Perfekta Semestern.

Men om några veckor, när årets semesterperiod är över och vardagen åter inträder. Då ska beteendet avprogrammeras och återanpassas till verkligheten igen. Det kommer att bli omöjligt för en del. Beroendet har klivit flera steg ner i avgrunden och det blir tuffare att ta sig ur efter semestern än det hade varit innan. Statistiken finns där, om man orkar läsa den. Skilsmässostatistiken efter semesterperioden är mörk. Antalet personer som går in i väggen första perioden efter semestern ökar jämfört med en vanlig (semesterfri) period. Besöken på öppenvårdsenheter för beroende blir fler.

Men det finns ljus. Det finns hjälp att få. Ingen av de som kliver djupare ner i sitt beroende behöver tackla det ensam. Och semesterns ljusa stunder, när familjen är samlad, när solen skiner och det är varmt i vattnet. När grillen är så där perfekt och maten doftar sommar. De ljusa stunderna etsar sig fast på insidan och vittnar om att det kommer en liknande period snart. Nästa gång det är dags för semester.

lördag 16 juli 2011

Aftonbladet lockar med "synder". En salig blandning.


"Här är 10 synder som faktiskt är bra för dig" lyder rubriken under deras Wellness-parroll. (Aftonbladet Plus behövs, därför återger jag större delen av artikeln nedan)

"Svårt att motstå glass, choklad och kaffe? Sluta försöka! Flera av livets största njutningar ger nämligen stora hälsofördelar. Aftonbladet listar tio frestelser som du kan ge dig hän åt med gott samvete."

Artikeln berättar om Glass. De hävdar att det är en missuppfattning att glass spelar i samma onyttiga liga som pizza och annan skräpmat. Enligt medicintidsskriften American Journal of Clinical Nutrition visar en studie att kvinnor som äter minst en portion helfet mejeriprodukt per dag, till exempel en kula gräddglass, väger mindre än kvinnor som inte gör det. Aftonbladet hävdar också att lite gräddglass är ett utmärkt sätt att få i sig kalcium, vilket stärker skelettet. "Men tänk smart! Glass innehåller mycket kalorier och en kula är inte lika med en hel kartong Ben & Jerry's".
Min reflektion: Glass triggar definitivt igång mitt sockerbegär. Jag får se mig om efter fett och kalcium genom andra produkter.

Vidare beskriver tidningen kaffe. Kaffe i måttliga mängder förbättrar hjärnans korttidsminne enligt Medizinische Universität i Innsbruck, Österrike, och ökar förmågan att tänka snabbt och prestera bättre. Men tre koppar om dagen är max, enligt Aftonbladet.
Min reflektion: Jag har aldrig kunnat dricka kaffe på grund av smaken. Jag får hitta hjärngympan någon annanstans.

Choklad - ok att äta 2-3 bitar mörk choklad om dagen. Choklad innehåller antioxidanter som hjälper att öka cirkulationen, sänka blodtrycket och minska risken för stroke. Ingen referens till vart man hittat informationen i det här avsnittet.
Min reflektion: Choklad, hur mörk den än är, blev ett lågdosberoende för mig. Jag får hitta mina antioxidanter från andra produkter, exempelvis bär i måttliga mängder.

Rött kött. Tidningen skriver att det är en missuppfattning att rött kött ska undvikas eftersom det innehåller för mycket mättat fett. Kött är en bra källa till järn och fullvärdigt protein, vilket bygger upp kroppen och ger bra mättnadskänsla. Så länge du håller dig till mager biff och köttfärs kan en enstaka hamburgare eller stek faktiskt hjälpa dig att hålla vikten. Men se upp för portionsstorleken, säger Aftonbladet. En köttbit som är ungefär lika stor som en kortlek räcker.
Min reflektion: Jag älskar rött kött, och är inte rädd för mättat fett.

Chokladmjölk
Tidningen hävdar att det är en missuppfattning att chokladmjölk är ett säkert sätt att dricka sig till några extrakilon. "Nu kan du med gott samvete fortsätta med din söta vana. I alla fall om du tränar regelbundet". "En studie från James Madison University i Virginia, USA, visar att chokladmjölk hjälper idrottare att få snarlik eller till och med bättre muskelbyggnad och återhämtning efter träning jämfört med vanliga sportdrycker. Mjölkdrickarna fick också störst effekt på förbränningen av kroppsfett och bättre återfuktning. Detta beror enligt undersökningen på chokladmjölkens optimala sammansättning av kolhydrater, proteiner, kalcium och elektrolyter."
Min reflektion: Tänker att det skulle vara intressant och djupstudera studien från Virginia. Chokladdryck eller energidryck - låter för mig som pest eller kolera. Oavsett så är chokladdryck inget för min beroendehjärna. Den skulle kasta mig tillbaks rakt in i ett aktivt beroende igen.

Jordnötsmör. Tidningen hävdar att det är en missuppfattning att jordnötsmör på mackan är lika onyttigt som Nutella. "Ett flertal studier" (som de inte namnger) har visat att människor som regelbundet inkluderar nötter eller jordnötsmör i sin kost är mindre benägna att utveckla hjärtsjukdomar eller typ 2-diabetes än de som sällan äter nötter. "Nötter innehåller gott om hjärtvänliga, omättade fetter liksom flera av de essentiella fettsyror som kroppen behöver dagligen. Att ta en matsked jordnötssmör till ett skivat äpple eller i en smoothie är ett perfekt och mättande mellanmål."
Min reflektion: Känns som att jordnötssmör finns med i texten på nåder. Det är nötter "ett flertal studier" handlar om, inte nödvändigtvis jordnötssmör. För mig gäller samma här som tidigare, jag triggar på jordnötssmör och väljer därför bort det. Nötter däremot, äter jag med måtta.

Avocado. "Missuppfattning: Nyttig men proppfull med fett" Därför är det bra för dig: Avokado innehåller visserligen mycket fett, men främst av den bra enkelomättade sorten som inte gör dig tjock. Dessutom misstänker forskare att det är just fetthalten i avokado som hjälper kroppen att absorbera dess nyttiga antioxidanter. Skiva en halv avokado i din sallad, eller blanda till en guacamole för en enkel och smarrig hälsoboost."
Min reflektion: Fett gör ingen tjock. Jag älskar avocado.

Popcorn. "Missuppfattning: Lika onyttigt som chips och ostbågar. Därför är det bra för dig: De som äter lite popcorn varje dag konsumerar 250 procent mer fullkorn och 22 procent mer fibrer än de som inte gör det, visar en studie. Men glöm inte att toppingen kan rasera nyttighetspoängen i ett nafs. En matsked smör innebär 8 gram fett och 100 kalorier. Välj hellre lite olja, eller ännu bättre – ät dem naturella."
Min reflektion: Jag behöver inte fullkorn eller fiber eftersom jag inte äter kolhydrater. (Mer om det i Andreas Eenfeldts "Matrevolutionen" som är ett starkt tips om du inte redan läst den.) Jag triggar på popcorn, och väljer bort.

Ägg. "Missuppfattning: Att äta ägg får kolesterolvärdet att skjuta i höjden. Därför är det bra för dig: Att ägg ökar kolesterolvärdet är en myt. Det finns nämligen två olika sorters kolesterol – det bra (HDL) och det dåliga (LDL). Ägg innehåller främst den bra sorten, som dessutom har den egenskapen att det sänker kroppens andel dåligt kolesterol. Äggkonsumenter har faktiskt lägre kolesterolhalt i blodet än de som avstår från ägg. Näringsmässigt är äggen också svåra att slå: billiga, kalorifattiga och med höga halter av B-vitamin som både motverkar stress och ökar hjärnans minnesförmåga."
Min reflektion: Jag älskar ägg.

Kokosnötter. "Missuppfattning: Innehåller bara mättat fett. Därför är det bra för dig: Nästan hälften av fettet i kokosnöten är av ett slag som kallas laurinsyra. Denna syra är antibakteriell och finns bland annat i modersmjölk, där det skyddar barnet från infektioner. Genom att äta kokos stärker du alltså ditt eget immunförsvar och blir mer motståndskraftig mot infektioner. Studier visar också att kokos är bra för magen och höjer ämnesomsättningen."
Min reflektion: Jag gillar kokos. Köper inte kokosnötter, mest för att de är så otympliga att öppna (någon som har ett bra tips?)

Aftonbladet blandar häftigt. Det som är genomgående är att ingen hänsyn tas till mig som är beroendesjuk. Det har ännu inte blivit en naturlig del av vårt samhälle, och inget som gemene man tänker på. Mallen som fungerar för de med ett normalt förhållningssätt till sötsaker, är inte applicerbar på mig. Jag kan aldrig ursäkta konsumtion av sötsaker till att "det stod ju i en artikel i Aftonbladet att det var ok". Jag behöver ta ansvaret och kontrollen över mitt eget liv, och bygga min egen mall. Det finns ingen fullkomlig mall som fungerar för oss alla. Jag är unik. Du är unik.

fredag 15 juli 2011

EU har godkänt sötningsmedlet Stevia


Dagens Nyheter, Södermanlands Nyheter och Örnsköldsviks Allehanda är de första tidningarna som plockar upp TT:s nyhet om att EU-kommisionens ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa (SKLD) röstat för ett godkännande av att stevioglykosider, ett sötningsmedel som utvinns ur växten stevia rebaudiana, ska få användas i livsmedel. Växten kommer från Sydamerika och har används av indianer i Paraguay sedan förcolombiansk tid.

Det nya sötningsmedlet är 300 gånger starkare än vanligt socker men enligt TT:s artikel helt kalorifri. Produkten är bedömd som helt säker ur hälsosynpunkt, även för känsliga, enligt Livsmedelsverket.

När Livsmedelsverket uttalar gruppen "känsliga" är inte jag som sockerberoende inräknad. För min hjärna bryr sig inte om att det är noll kalorier och noll GI i ett sötningsmedel. Min drog är allt min hjärna uppfattar som sött, och 300 gånger sötare än socker kvalificerar sig absolut.

Det har skrivits en del om Stevia tidigare. Här en blogg från Henrik Ennart från 2007 som berättar att en del, inte alla, djurförsök visat att Stevia är cancerframkallande. Han beskriver också att Stevia ska ses som en konkurrent till de syntetiska sötningsmedlen, som i sig är en miljardindustri. Dessutom använde indianerna stevia som preventivmedel, och viss forskning pekar på just de egenskaperna. Vill man skaffa barn verkar alltså Stevia vara hämmande.

Amerikanska Center
for science in the public interest skriver bl.a. "Several studies have also raised concerns about the effect of very large amounts of Stevia on carbohydrate metabolism. And that troubles some toxicologists".

Det verkar som att EU tycker att den forskning som nu finns tillgänglig är tillräcklig för att bedöma att Stevia inte är hälsofarligt. Efter att ha scannat av bloggar, infosajter och forum på nätet ser jag att meningarna definitivt går isär.

Jag behöver inte, och vill inte lägga mig i debatten om hur bra Stevia är eller inte, för vanliga människor. Men jag kan enkelt fatta beslutet att Stevia inte är något för mig, eftersom min hjärna skulle gå i tok-spinn av något som är 300 gånger sötare än socker. Så för mig är valet enkelt. Sötningsmedel finns inte med på min lista över produkter jag äter.

Ytterligare information om Stevia här och här.

torsdag 14 juli 2011

Världens bästa frukost


Äggröra, bacon, keso, smör, stekt tomat, några skivor gurka, lite nötter och hemmaodlad basilika på det. En underbar frukost. Jag slutade äta bröd för ett och ett halvt år sedan och det gick faktiskt hur bra som helst. Något som tidigare var en självklarhet för mig på frukostbordet har ersatts med andra produkter som jag mår mycket bättre av. Jag saknar inte bröd överhuvudtaget. Jag saknar inte heller cornflakes, musli, Frosties, och allt annat sockersött som tidigare var basföda för mig.
Frukost är fortfarande ett av mina viktigaste mål och jag älskar frukost. Några av mina vänner kan inte äta alls på morgonen, något som jag överhuvudtaget inte förstår. =) Vi är alla olika.

Sedan ett drygt halvår tillbaks har jag också slutat med mellanmål som standard. Tidigare åt jag frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, sen middag. Nu för tiden blir det tre lagom stora mål om dagen. Vissa dagar om jag tränar intensivt, eller jobbar en extra lång dag och mattiderna flyttas en del, då kan det vara aktuellt med ett mellanmål. Men det är häftigt att märka att kroppen klarar sig väldigt länge på en bra sammansatt måltid av fett och protein. Att äta var tredje timma för att hålla igång förbränningen behövs inte längre. Min förbränning är igång ändå, och kroppen klarar fem till sju timmar mellan målen utan problem.

Igår åt vi en väldigt god tvårätters på Fina fisken. Moules marinières till förrätt och en fantastiskt rödtunga med sommarfräsch sallad och dillsmörsås till varmrätt.

onsdag 13 juli 2011

Strandhugg

Vi har varit ute vid Lacka hela dagen och njutit av sol och bad. Snart dags för middag på Fina Fisken, en av Trosas topp-restauranger. Njuter av livet och semestern, härligt att ladda batterierna. Igår åt vi en fantastisk middag hos våra underbara grannar. Livet är underbart.

tisdag 12 juli 2011

Livet Deluxe

Nej, jag har inte läst Jens Lapidus senaste än. Men mitt liv känns just nu Deluxe. Jag har semester. Vi har det underbart. Idag är det dags för en båttur och lunch i skärgården igen. Bad och sol och friskfaktorer.

Den här sommaren går hittills oväntat bra. Jag har inte haft ordentligt sug på flera veckor. Jag hoppas att det är en nivå ytterligare av tillfrisknande som jag upplever, samtidigt som jag är väl medveten om att bakslagen kommer med jämna mellanrum. Så fort jag sänker garden, kommer käftsmällen. Då hittar jag mig själv i situationer som jag inte trodde att jag kunde hamna i längre. Jag minns hur det var i Indien i januari i år. När jag helt plötsligt hade en fruktsallad framför mig. Som jag inte borde ha haft där.

Målet är viktigt. Om jag inte har det tydligt formulerat framför mig, kan jag gå vilse. Länge var målet att gå ner i vikt. När jag väl hade gjort det blev tillvaron skakig. Vad var målet nu? Kunde jag fira, nu när jag varit duktig och gått ner i vikt? Det enda sättet jag visste att fira på var att äta sötsaker. Orsaken till min övervikt. Jag har fått omformulera målet efter hur mina förutsättningar ser ut. Idag handlar det inte om viktnedgång längre, idag handlar det om att leva ett befriat, tillfrisknande liv där beroendesjukdomen inte äger mig längre.

Livet Deluxe.

måndag 11 juli 2011

Manuskorr och omslag

Spännande tider! Det är häftigt att se boken växa fram. Just nu korrläser jag versionen med rätt typsnitt. Det börjar verkligen likna en bok nu...=)

Omslag är också ett universum att ta in. Det känns väldigt roligt att se pusselbitarna hamna på plats.

söndag 10 juli 2011

Jag har slängt ut vågen. Det handlar inte om vikt längre.

Det är två månader sedan nu. Jag fattade beslutet att ta bort vågen från badrummet och helt enkelt sluta väga mig. Vikt har varit en betydande parameter när jag ska mäta lycka. Jag har fört bok på min vikt under väldigt många år och har därför ett arkiv som tydligt visar hur kurvan sett ut. Tanken på att hålla en "bra" vikt har varit dominerande så länge jag kan komma ihåg. Referensen på vad som just är "bra" har varierat något under åren. Men det som varit gemensamt under alla år är att jag aldrig varit nöjd.

Jag var inte nöjd för två månader sedan heller.
Trots att jag är minus drygt tjugo kilo från min maxvikt, och trots att jag nu för tiden lyckats hålla samma vikt (+/- ett par kilo) under sex år så har varje vecka börjat med den fortsatta jakten på minskad vikt.

Parallellt med den veckovisa invägningen görs även en mätning på midja, mage, stuss, lår och överarm. Även här har jag data från flera år tillbaka och kan följa utvecklingen. Dessa mått är betydligt mer relevanta, eftersom de faktiskt berättar hur jag ser ut. Vikten kan variera beroende på muskelmassa och vattensamling, omfånget ljuger inte.

Så för två månader sedan fick jag nog. Jag bestämde mig för att klippa bandet till kontrollbehovet gällande vikt, eftersom det gått alldeles för många år av negativ energi till att aldrig uppleva målvikten, och för lite positiv energi till att jag faktiskt tappat i omfång och gör fortfarande.

Vågar du göra samma sak?

lördag 9 juli 2011

Horisont, kronhjortfilé och smultron

Tre anledningar av flera till ett för dagen lite sent inlägg. Vilka sommardagar! Vi sov över hos vänner i skärgården inatt och åt en gudomlig trerätters igår. Oxfilécarpaccio med parmesan ruccola, pinjenötter och olivolja till förrätt. Kronhjortsfilé, en fantastisk svamp-gorgonzolasås och grönsaker till varmrätt. Och sommarbär med vispad grädde, kanel och rostade cashewnötter till dessert. Vilken fest. På vägen hem passade vi på att åka via ett strandhugg som våra vänner rekommenderade i närheten. Det är definitivt vårt nya favoritställe. =)

Jag fick med mig örter hem, salvia, basilika, och flera andra spännande krukor. Och smultron! Får hoppas att mina gröna fingrar är gröna nog att vårda dessa skatter. De mår hittills väl på vår varma, soliga västsida. Det fanns mängder med smultron vid grusvägkanterna i skärgården så jag blev inspirerad att ge mig ut här hemma för att se om jag kunde hitta några. Jodå, sju deciliter på en timma lyckades jag med. Förhoppningsvis blir det fler redan imorgon.

Sen frukost gav sen lunch som ger inte så mycket utrymme för en rejäl och bastant middag. Vi satsar på räkor och aioli.

Så glad över våra vänner i skärgården. På riktigt genuina och underbara människor. Life is good.

PS. Har inte läst papperstidningen själv idag men Expressen verkar ha plockat in artikeln med Bitten Jonsson och Andreas Eenfeldt som fanns med i föregående helgbilaga. Länk här.

fredag 8 juli 2011

Lata dagar, fullt fokus. Extrem eller inte?


Det är underbart med semester, särskilt som vädret är fantastiskt här på ostkusten. Igår hittade vi en underbar vik på "utsidan" om Lacka med vidsträckt horisont och massor av sol. Jag känner att jag kommit ner i varv och det är härligt. Batterierna behöver laddas inför vad som kommer att bli en riktigt intensiv höst. Men jag ser fram emot det.

Under dessa lata dagar är det ibland enkelt att tänka bort min beroendesjukdom. Det smyger sig på tankar av undantagstillstånd, som om min verklighet helt plötsligt inte är sann bara för att solen skiner och det är semester. Att det skulle vara okej att äta något av de produkter som jag väljer bort på grund av att jag inte vill hamna tillbaka i mörker och skam. Jag vet att det är fel, men hela min kropp kan ibland protestera mot att jag fortsätter att konsekvent välja bort produkter med negativ påverkan.

Jag äter inte bröd, pasta, mjöl, potatis, ris, musli, cornflakes, mörk choklad, frukt, gryn, sötsaker överhuvudtaget. Jag dricker inte juice, smoothies, läsk, lightläsk. Jag tuggar numera ytterst sällan tuggummi. Jag äter med glädje fisk, skaldjur, kött, kyckling, ägg, smör, ovanjord-grönsaker. Jag äter nötter, grädde, fet yoghurt och bär med måtta.

Är jag extrem? Jag tycker inte det.
Min sjukdom, min allergi har lett mig fram på en krokig stig sedan jag valde att bli abstinent (avhålla mig från socker/sötsaker/det min hjärna uppfattar som sött) fram till beslut och insikter om vad jag väljer att äta och inte. Det är oftast ganska enkelt att välja bort frukt, eftersom jag vet att frukt startar igång sug efter godis.

Och vanan är enklare att ändra än vad jag först trodde. Tidigare trodde jag på allvar att jag skulle dö om jag inte fick min drog, socker. Idag vet jag att jag mår tusen gånger bättre utan. Jag vet att jag mår tusen gånger utan det där som jag inte äter. Nittio dagar av hundra saknar jag det inte ens. Det har definitivt inte gjort mitt liv fattigare att vara utan. Det finns så mycket gott som är nyttigt och välgörande för mig.

torsdag 7 juli 2011

Fullträff på Bomans



Vilken kväll. Strålande solsken, underbart god mat och en suverän konsert.

Det började lite skakigt för min del eftersom jag glömt att anmäla specialkost till oss. Jag hörde av mig på eftermiddagen och de lovade att de skulle göra sitt bästa för att få till det, men vi var ju ute i senaste laget. Det blev väldigt bra.


Förrätten var "en variant på Skagen, fast vi lättröker räkorna och binder upp dem med en färskost som smakar pepparot, dill och lite cognac". De tog bort brötbotten för oss och det smakade ljuvligt. Till varmrätt serverades kalv. "Kalvlägg marineras i vitt vin, färska örter och vitlök. Det serveras med grön sparris, tryffel och mandelpotatis." Vi fick mer grönsaker istället för potatisen. Det var verkligen riktigt gott. Till dessert fick vi färska jordgubbar och lättvispad grädde, en klassiker som inte går att misslyckas med. Servicen håller som alltid toppklass på Bomans och vår servitris var toppen. "Äter ni LCHF?" Jajemän.

Bomans i Trosa är ett vackert och pittoreskt boutiquehotell med en suverän matsal. Väl värt ett besök. "En oas för vardagströtta livsnjutare i småstadsidyllen Trosa. Här är det långt till storstadens stress och här kan man koppla av och låta sinnena gå på upptäcksfärd." skriver Kristin Boman, som är fjärde generationen Boman som driver verksamheten.
Det är livskvalitet att ha oaser som Bomans på fem minuters gångavstånd från hemmet. Att kunna sätta sig i en vacker trädgård, äta en god trerätters, och lyssna på unplugged-musik från Tommy Körberg, Max Schults och Johan Liljedahl (plus en basist som jag glömt namnet på) är avkoppling på hög nivå. Han gjorde som vanligt en högklassig prestation och bjöd på en stor bredd av låtar, från John Hyatt till Cornelis, till Chess till Frank Zappa till Bellman. Det är tredje året i rad för vår del och vi har ingen plan på att bryta traditionen till nästa år.

Glad och nöjd över att jag inte bröt något av det som jag bestämt mig för. Jag behövde aldrig sura ihop för att jag missade att anmäla specialkost, köket på Bomans löste allt på bästa sätt. Jag kände mig inte som en misslyckad knarkare. Idag är en ny dag och maken står i köket och steker bacon. Vi får se om det blir en tur på havet och kanske en tur till svampskogen. Kantarellerna har enligt uppgift redan kommit.

onsdag 6 juli 2011

Klantigt

Ikväll ska vi till Bomans i Trosa på trerätters och trädgårdskonsert med Tommy Körberg. Det är tredje året i rad och det brukar vara magiskt. Vi bokade för längesedan, men jag har glömt att boka specialkost... Jag kom på det för några timmar sedan, när vi var ute med båten och solade på en varm klippa. De ska försöka göra vad de kan, men det är ju lite kort varsel, minst sagt. Nåväl, det får bli som det blir. Både förrätt och varmrätt går att enbart exkludera kolhydraterna utan problem. Desserten är svårare, men kanske kommer de att få till vanliga jordgubbar med grädde, och inte de karamelliserade som de serverar alla andra.

I de här situationerna blir jag irriterad över att vara annorlunda. Jag blir sur över att jag glömt. Det är lätt att tycka att det inte är hela världen, och att min manipulativa beroendesida skulle ta tillfället och övertyga mig om att det är ok att äta den vanliga desserten. Det är det inte och jag kommer inte att göra det.

Bilder och recension utlovas.

tisdag 5 juli 2011

Det finns ingen quick-fix

Vissa dagar går allt som på räls och det känns inte på något sätt som att jag har en kronisk sjukdom, ett handikapp att ta hänsyn till. Livet är ljust och jag känner mig som en rik människa som inte saknar allt det där jag valde att äta förut. Då, när jag var ett offer för min aktiva beroendesjukdom. Andra dagar är tuffare. Ibland blir det hinder på hinder på hinder. Utmanande situationer. En omgivning som inte förstår, eller inte tar mig på allvar i den utsträckning som jag behöver. De dagarna använder jag verktyget "bara för idag" effektivt. Jag kan och får äta vad jag vill när jag vill. Men inte idag. Jag väljer att inte göra det idag. Jag behöver inte göra det idag. En dag i taget. Ett steg i rätt riktning.

På samma gång som "for life" är en för stor tanke som jag inte orkar med, jag orkar inte tänka att jag aldrig mer kommer att kunna äta det där, eller det där, så finns det ingen snabblösning. Det finns inget universalpiller att ta till. Inget kirurgiskt ingrepp som hanterar ursprunget till min problematik. Det finns ingen quick-fix.

Jag behöver omfamna tanken på att jag har en kronisk allergi, en dödlig sjukdom som till slut kommer att ta livet av mig om jag inte väljer att hantera den. Det går att hantera den. För att kunna göra det behöver jag ta den på allvar. Det finns ingen skam i att vara beroendesjuk. Det handlar inte om att jag är en dålig människa med kass karaktär. När jag väl kommer ur det första stadiet av skam över min sjukdom (som jag tror att de allra flesta går igenom) finns frihet och lyft. Ljus. Gemenskap. Jag är inte ensam.

måndag 4 juli 2011

Jag är unik, du är unik.

Jag skrev i början av juni om att det inte finns några fullkomliga mallar. Att generella lösningar inte är applicerbara på vem som helst. Det är lätt att fångas i en trend, att sätta hoppet till nästa stora fluga, som löser alla mina problem. Särskilt om jag försökt med allt och inget fungerat. Misslyckas jag, är det ju inte mitt eget fel utan det är "metoden som inte fungerar". Det är enklare att skylla på det, än att orka gå på djupet med att försöka förstå mina egna förutsättningar och hitta min egen mall.

Vi har alla, var och en, en unik uppsättning förutsättningar som gör att just min kropp fungerar som den gör. Jag har en unik bränsleblandning som är den mest optimala just för mig. Jag har tidigare skrivit om att beroendesjukdomen inte är statisk. Och det gör det hela än mer utmanande. Det räcker inte med att jag identifierar mina förutsättningar för mig som sockerberoende och anpassar mig efter dem. De ändras. Något som fungerade bra att äta förra månden, fungerar inte alls idag. Något som jag trodde var livsnödvändigt, visar sig helt onödigt när väl vanan är bruten.

Det är en pågående process. Så länge jag har kraft och energi att inte sluta utforska, kommer jag att fortsätta tillfriskna. Den dagen jag nöjer mig och börjar stanna av i min utveckling, är risken för återfall överhängande. För en utomstående person kan det låta väl starkt, men för mig handlar det om liv eller död. Det mörker jag befann mig i när jag var aktiv i min sjukdom skulle leda till döden. Den frihet och det liv jag idag upplever, är värt allt. En dag i taget.

PS. Inatt passerade bloggen 60 000 besök.

söndag 3 juli 2011

Leif GW Persson och Bitten Jonsson om lågkolhydratkost och sockerberoende


Vi har precis landat efter senaste dygnets sköna båttripp till Sävö, och laddat med båda kvällstidningarna inklusive bilagor.

I Expressens Söndagsbilaga står att läsa om Lisa Hallgren som fått bukt med sitt sockerberoende och tappat 50 kilo. Hon lyser av glädje efter som en positiv effekt av viktminskningen är att hon blev gravid och fick Axel. Våren 2009 gick hon en intensivkurs för sockerberoende personer hos Bitten Jonsson, som också intervjuas i ett uppslag i bilagan. Rubriken på bilagans framsida är "Överviktig? Det är inte ditt fel!" Bitten berättar om hur hjärnans naturliga belöningssystem kan sättas ur spel och hur man till slut tappar kontrollen. Men det finns en väg ut. Det går att bygga om hjärnan, till kopplingar mot andra, sunda njutningar.

I huvudtidningen (Expressen) skriver Leif GW Persson om sina tjugo senaste år. Hur han testat varenda metod, diet, kur som går att uppbringa. Att inget fungerat i längden och hur han gått hungrig när han varit tvungen av avhålla sig sådan mat som han älskar. Men sedan ett halvår tillbaks äter han enligt GI-metoden. Han har slutat äta bröd, potatis, pasta, ris och sötsaker. Istället äter han kött, fågel, fisk och ägg, grönsaker, bär och frukt.

- För första gången på tjugo år har jag lyckats hålla vikten trots att jag blir mätt, äter mat som jag gillar och till och från unnar mig både det ena och det andra, säger Leif GW.

Jag tror att vi bara sett början på mängden berättelser i tidningar och TV-program om hur vanliga människor förändrat sina situationer genom att börja äta det som deras kroppar är gjorda för att äta. Heja Lisa och heja Leif GW!

Sävö - himmelriket på jorden


Vi gjorde en spontanutflykt till Sävö igår, tog in på det oerhört gulliga vandrarhemmet och åt en sagolik middag på Sävö Krog.

Det var ju väldigt varmt igår, och båtfärden från Trosa till Sävö tog 50 minuter i en marschfart på 18 knop. Det var en väldigt fin tur och lugnt hav. Väl framme var det som att träda in i en sommardröm. Vackra pittoreska röda och gula stugor med vita knutar. Sommarblommor, sjöfåglar, doft av gräs och gamla klassiska gärdsgårdar med näver.

Vi checkade in på vandrarhemmet och fick rummet "Natt och dag". Vi plockade med vår medhavda lunch och klättrade upp på utkiktsplatsen 18 meter över havet. En bedårande utsikt och lagom mycket vind för att svalka och hålla flugorna borta. Vi gick tillbaks och packade upp. Tog ett eftermiddagsdopp i det tjugogradiga vattnet, premiärdoppet för oss båda. Det var verkligen svalkande i den tjugosjugradiga hettan.

Lugn och ro. Allt på ön är stilla. Det finns inget tempo. Det är ett paradis på jorden. Vi gick en promenad och tog lite bilder. Drog oss ned mot krogen vid sundet där vi bokat bord. Avkoppling. Luft i lungorna. VÄLDIGT god mat. Oxfilécarpaccio med kaneldoftande kantareller till förrätt. Vildsvinsentrecote med ljuvlig mörk sås och sommarsallad till. Är du i krokarna, boka bord. (De hämtar från fastlandet, fem minuter därifrån).

Sen gick vi sörmlandsleden runt ön, ungefär tre kilometer, i sakta mak i skymningen. Det var ljuvligt. Vi träffade på fritt strövande får och kor, och en och annan vandrare. När vi kom hem åt vi lite färska blåbär och jordgubbar. Det fanns ingen dessert som fungerade. Först blev jag sur, och försökte hitta alternativ. "Färskostglass kanske inte innehåller socker?" "Innehåller hjortronkompott verkligen socker?" och så vidare. Men jag fick ganska snart ge upp och inse att våra färska bär hemma skulle bli en alldeles utmärkt dessert.

Hela upplevelsen blev en underbar start på semestern.

lördag 2 juli 2011

Trosa Stadslopp avklarat


I går genomförde jag en massiv prestation. Så känns det idag i alla fall.=) Första Stadsloppet för min del och det var verkligen en upplevelse. Min taktik i förväg var att hitta mitt eget tempo och inte gå ut för hårt. Eftersom jag oftast inte känner efter, såg jag en risk i att hänga på klungan och kanske hamna i ett tempo som skulle vara för högt för mig.

Jag tyckte ändå att jag hade ett bra och relativt lugnt tempo de första kilometrarna, jag höll mig runt 165 i puls. Men redan på tredje kilometern var det snarare runt 175 och sen steg det bara. Jag var uppe på 180 i snitt på fjärde och femte kilometern, med toppar upp mot 188. Jag insåg att jag aldrig skulle orka det tempot i ytterligare tre, fyra kilometer. Jag försökte sänka tempot för att få ner pulsen. Men eftersom loppet traditionsenligt gick genom centrala Trosa, var det ju folk överallt, och flera som jag känner. "Kom igen Gunilla!" hördes med jämna mellanrum, och visst, det peppade! Men det hjälpte inte i att försöka sänka tempot och få ner pulsen...

På sjätte kilometern kom väggen. Jag blev kraftlös, sänkte farten rejält och hasade mig fram i två och en halv kilometer. Här tappade jag massor av energi och tid. Pulsen gick till slut med på att gå ner till under 170 igen. Jag hade bestämt mig för att vad som än händer ska jag inte gå, någon gång. Det var många andra som gjorde, särskilt i uppförsbackar. I en av de sista uppförsbackarna satt ett gäng vid sidan av och hejade på. "Ingen går i våran backe! Ingen går i våran backe!" Jag gick inte. =)

Sista 800 meterna fick jag tillbaka lite kraft och orkade släppa ut benen i nedförsbackarna. Det stod många längst vägen som ropade och hejade "Det är inte långt kvar nu!" "Nu har du bara 500 meter kvar!" Det hjälpte faktiskt mer än jag hade trott.

På upploppet gav jag det sista jag hade och speakern ropade upp våra namn när vi kom närmare. "Här har vi Gunilla Sahlin, Trosa!" Det gav en extra skjuts över mållinjen. När jag kom i mål började jag inse hur hårt jag pressat mig själv. Skakig, yr, anfådd. Glad. Nöjd. Stolt. Jag tog mig runt. Inte världens bästa tid, eller världens bäst planerade lopp, men en maxpuls på 193 och en medelpuls på 177.

Jag har redan börjat fundera på hur jag ska lägga upp träningen inför nästa års lopp. =)

Idag ska vi ta båten till Sävö och äta god mat på Sävö Krog och bo på vandrarhem i skärgården. Det är underbart med semester!

Ps.
Undrar du vilken plats jag hamnade på? Av de som tog tid (vilket var ungefär hälften) kom jag på plats 1017 av 1046. Men jag sprang hela vägen =)

fredag 1 juli 2011

På väg hem mot Stadsloppet

Vi har haft två härliga dagar i Borlänge på Peace & Love. Igår spelade Oscar Linnros (fantastiskt) Veronica Maggio (väldigt bra) och The Ark (historiskt), bland andra. Nu är vi på väg hemåt. Ikväll är det äntligen dags för Trosa Stadslopp (8,9 km). Jag är lite smånervös men supertaggad på samma gång. Hoppas på behagligt väder.