onsdag 30 november 2011

 Imorse sände P4 Sörmland en intervju med en tandläkare, med anledning av tonåringars tandhälsa. (Lägger upp länk om P4 Sörmland publicerar någon på hemsidan) 18-19-åringar har betydligt mer skadade tänder idag än tidigare, och undersökningar visar att det beror på en ökad läskkonsumtion. Tandläkaren ville inte bannlysa läsk, utan tyckte att lagom är bäst. "Kanske går det att enbart dricka läsk på lördagar." Det hon missar genom att ge det rådet är alla oss som ingår i beroendegruppen. Vi kan inte förhålla oss till "endast lördagar".

En kraftig läskkonsumtion är och dålig tandstatus är två av flera kännetecken för utagerande sockerberoende. Även överdrivna mängder juice tillhör vanligheterna. Jag kunde bälja i mig fyra liter Glocken Gold Multivitamin-juice på en förmiddag, när jag var aktiv i mitt missbruk. Jag drack tills det gjorde ont i magen av mängden juice.

Det var intressant att höra att det inte gjorde någon skillnad om det var lighläsk eller inte, det fräter lika mycket på tänderna ändå. Och vi vet ju sedan tidigare att för en sockerberoende är det ingen skillnad på lightläsk eller vanlig läsk. Sötningsmedlet i lightläsken triggar en sockerberoendes belöningscentrum på samma sätt som sockret i vanlig läsk gör.

Vad är skillnaden på att vara lite glad i läsk, och att vara beroende? Jag skulle säga - kontrollförlust. Det är det bästa ordet att beskriva skillnaden mellan en beroendeperson och en som inte är beroende. Som beroendeperson förlorar jag kontrollen. Hur mycket jag än vill och planerar, lovar och tänker i förväg, så tappar jag konstant kontrollen när jag är utagerande beroendesjuk.

Vägen ur handlar om en daglig vandring i tillfrisknande. Det går.

tisdag 29 november 2011

Sockerberoende

Jag vet att det är en ögonblicksbild - men när jag googlar på "Sockerberoende" får jag 587 000 träffar. Sist jag testade i september, fick jag 235 000 träffar. I juni i år fick jag 130 000 träffar. En positiv trend! "Vitt begär" får 25 900 träffar, i september gav det 6790 träffar och i juni 4240 träffar.

Varför är det viktigt att prata om sockerberoende offentligt? För att ingen ska behöva hantera sin sjukdom ensam. Ingen ska behöva leva med skammen att tro att det är fel på personens egenskaper eller karaktär, när det handlar om en kronisk hjärnsjukdom som kräver professionell vård.

Det kan inte nog upprepas - vi har olika förhållningssätt till beroende och stimuli. Det är svårt att förstå någon som har ett annat förhållningssätt än jag själv. Läs mer om de tre olika förhållningssätten här.

Vart kan du vända dig om du insett att du tillhör grupp 3 - beroende, och behöver komma i kontakt med professionell hjälp? Mina bästa tips är Bitten Jonsson (hemsida här) eller Valet i Göteborg (hemsida här).

Glöm inte - du är inte ensam.

måndag 28 november 2011

Bokcirkel - "The Addictive Personality"/"Jaget och missbrukaren"

Nästa måndag kommer jag att inleda en bokcirkel här på bloggen. Första bok ut är Craig Nakkens "Jaget och missbrukaren: hur en missbrukarpersonlighet uppstår. Hur ett tillfrisknande kan äga rum". (Eng "The Addictive Personality").

Tanken är att läsa ett kapitel varje eller varannan dag, och sedan reflektera kring det här på bloggen. Det skulle vara både intressant och trevligt om vi var flera som gjorde samma sak!

Jag kommer att utgå ifrån den svenska översättningen, som finns att beställa på Adlibris här.
Beställ den redan idag - så hinner du med marginal få hem den innan helgen. Hänger du på?

söndag 27 november 2011

Idag är det Julmarknad i Trosa och jag signerar min bok i Trosa Bokhandel på torget mellan 11.00-14.00. Varmt välkommen in om du har vägarna förbi!

lördag 26 november 2011

Havets läckerheter


Gårdagens förrätt bestod av musslor och dagens lunch av Antons underbara fisksoppa. Ikväll blir det mina egengjorda lammfärsbiffar och överraskning. Vi har fint besök i helgen och det gäller ju att bjuda till =).

Imorgon är det dags för Trosa Julmarknad, Sveriges mysigaste. Jag kommer att signera min bok på Trosa Bokhandel mellan 11.00-14.00, om du råkar ha vägarna förbi är du varmt välkommen.

I övrigt njuter jag av ledig helg. Dagen har varit underbart långsam och började med sovmorgon och en lång frukost. Life is good.

fredag 25 november 2011

Konsten att inte vara andra till lags

Hur ska jag kunna förklara för svärmor att jag inte kan äta hennes hembakta julkakor?
Vad kommer mormor säga när jag avstår hennes risgrynsgröt?
Blir chefen arg om jag tar med egen mat till julfesten?
Hur ska jag klara av att hålla mig undan knäcken och pepparkakorna i fikarummet?
Vad ska jag välja att äta på julbordet så att det inte blir fel?

Nu närmar det sig. För många av oss har julborden och jufesterna redan börjat, och det finns en drös inbokade. Tidigare tyckte jag att det var bäst att inte gå. Att hålla mig undan och inte utsätta mig för påfrestningen. Jag klarade ändå inte av att hålla de löften jag satt upp. Besvikelsen över att vara misslyckad blev för tung och det drog mig ofta ner i skam och fortsatta återfall. 

Idag går det oftast mycket bättre. Jag behöver hålla koll på om jag har en bra eller dålig dag. Jag brukar säga att jag har 99 bra dagar av 100, och det är så det känns. Så de flesta dagarna känner jag min inre styrka, balans och harmoni. Jag är trygg i vad jag vill och behöver, och vad jag väljer bort. Men har jag en dålig dag är det fortfarande bäst att hålla mig undan.

Mitt bästa verktyg i dessa juletider är att vara ärlig. Att berätta för min omgivning. De allra flesta som jag regelbundet umgås med är helt med på min kosthållning och vet om att jag har en beroendesjukdom. Men de nya bekantskaperna, som jag inte varit på julbord med tidigare, eller inte ätit tillsammans med, behöver få veta mitt förhållningssätt. Idag är det så vanligt med avvikande kost att det knappt är någon som höjer ögonbrynet av att jag undviker kolhydrater. Om jag däremot lägger fram att anledningen är att jag är sockerberoende - då brukar nyfikenheten ofta ta överhanden och personen ställer flera följdfrågor. Jag märker att det är ett bra sätt att göra ett bestående intryck. Personen kommer att komma ihåg att jag undviker kolhydrater eftersom jag berättat något som gjort intryck. Därmed större chans att personen inte glömmer, och nästa gång i alla fall erbjuder mig något som jag inte äter. "Just det ja, du undviker kolhydrater, jag glömde det" eller "du är ju sockerberoende, det kommer jag ihåg!".

Varför ska jag vara ärlig? För att sätta mig själv i främsta rummet. Det är skevt att känna att du gör någon annan besviken bara för att du inte äter vad den bjuder på. Och om en annan person uttrycker besvikelse över ditt beteende, så har den personen själv med all säkerhet problem. Det är en negativ felaktig koppling att du ska ha dåligt samvete och satsa på att vara andra till lags på bekostnad av dig själv. Det är ett egoistiskt agerande från din omgivning, som inte alls i så fall förstår att du riskerar allvarligt förvärra din hjärnskada (du som tillhör tredje gruppen).


Du är inte skyldig någon något som ger en destruktiv effekt på din egen person. Du behöver göra dig fri från sådana kopplingar. Jämför med en alkoholist. (Jag vet att jag sagt det förut, men det är en väldigt bra jämförelse). Du trugar inte en alkoholist med "du kan väl ta en drink bara...?" Vi skulle aldrig få för oss att säga så till en alkoholist. Det är exakt samma sak för dig och mig som är beroende. Jag vet att jag inte kan stanna vid en kaka. En bulle. Och även om jag kunde det, varför skulle jag? 

torsdag 24 november 2011

Högt tempo - idag exakt en månad kvar till Julafton

Det har varit en intensiv ihållande period ett tag nu, och det känns som att det fortsätter en stund till. Ser fram emot en ledig långweekend om några veckor, välbehövligt och förhoppningsvis väldigt mysigt.

På söndag är det Julmarknad i Trosa, ett säkert vintertecken. Men idag har det varit 8 plusgrader och väldigt milt. Marknaden brukar vara välbesökt, och jag ska signera min bok på Trosa Bokhandel mellan 11.00-14.00. Varmt välkommen att titta in om du är i stan.

December närmar sig verkligen och vi har faktiskt redan börjat julpynta. Jag tycker att det är så himla mysigt =) Och när dagarna är korta och kvällarna mörka, så skiner det upp med ljustakar och stearinljus. Underbart. Mysigt. Värme.

Julafton. Exakt en månad kvar till dopparedagen. Jag får många mail och kommentarer från olika människor med olika frågor, oro och tankar inför julen. Det är fantastiskt att vi har varandra, att ingen behöver vara ensam med sina frågetecken kring denna matens högtid. Det samtalas en del kring sötningsmedel. Jag tror att det är jätteviktigt att utgå ifrån sig själv. Personligen behöver jag avhålla mig helt från sötningsmedel. Det triggar igång mitt beroende på nolltid. Jag får hitta andra maträtter att ersätta den söta julmaten med.

Har du något bra tips på julmat utan sötningsmedel?

onsdag 23 november 2011

Egentligen skulle det kunna heta "sötberoende"

Sockerberoende förklarar tydligt vad det handlar om, men ändå inte. Egentligen skulle det heta sötberoende, för min drog är allt det som min hjärna uppfattar som sött. Det inkluderar frukt och sötningsmedel till exempel, som många felaktigt tror är helt ok för mig.

Det är det söta som triggar igång mitt belöningscentrum. Honung, hur naturligt det än är, är en superdrog. Jag skulle gå igång på alla cylindrar. För mig finns ingen skillnad mellan socker och kolhydrater. Min hjärna och kropp uppfattar kolhydrater som sött och de omvandlas till glykos när jag väl ätit upp. Fruktos, Laktos. Maltos för de som dricker öl. Sockerarter som triggar belöningscentrum. Jag behöver hålla mig ifrån. Vara abstinent. Får jag inte i mig några kolhydrater alls? Ytterst begränsat, men jag genom ovanjordgrönsaker (jodå, de innehåller faktiskt kolhydrater=) och vissa feta mejeriprodukter (typ turkisk yoghurt och fet grädde). Men that's it. And I'm loving it.

Det finns så mycket fantastiskt god mat att äta som inte innehåller kolhydrater, eller ytterst lite. (För mig finns förresten inga "bättre" eller "sämre" kolhydrater, alla får mitt belöningscentrum ur spel).

Jag är sötberoende. Min drog är allt min hjärna uppfattar som sött.

tisdag 22 november 2011

Ytterligare respons på boken

 Cybersessan rekommenderar Vitt Begär här, och Monique Forslund som driver Lifezone har recenserat boken här.

Anna JD Jakobsson som gjort en fantastiskt resa och skrivit böckerna Vägen från 137 kg och Från mitt kök - färdkost på vägen från 137 kg kommenterar boken här.

Har du recenserat boken? Hör av dig till info@vittebegar.se.
Ännu inte införskaffat ditt exemplar? Beställ ett signerat ex här

Den senaste tiden har jag blivit kontaktad av över 400 personer som känner igen sig i min berättelse, och som alla trodde att de var ensamma. Att ingen förstår. Men du är inte ensam. Du behöver inte bära din skam. Det finns professionell hjälp att få, och en väg ur tankefängelset. Du är inte din sjukdom, du har en sjukdom. En kronisk hjärnsjukdom som du kan lära dig att leva med.


Vi är många som tagit klivet ut i frihet, som fått syre i lungorna igen. Det finns inga hopplösa fall. Men du klarar inte av att ta steget till tillfrisknande ensam. Om du tillhör beroendegruppen behöver du professionell hjälp. Det räcker inte på långa vägar med karaktär. Det är en omöjlig kamp som du kommer att förlora, du behöver beväpna dig med rätt vapen, dimensionerade för striden. När slaget är vunnet börjar livet.

Tidigare sa jag att jag förde en daglig kamp mot sockerberoende. Idag säger jag att jag är på en daglig vandring med sockerberoende. Sjukdomen finns där, men jag har lärt mig leva med den. 99 dagar av 100 kan jag hantera den utan problem. När problemen dyker upp har jag rätt verktyg till hands. Gemenskap. Tolv steg. Bara för idag. Att släppa kontrollen över det jag inte kan kontrollera.

Du är inte ensam.

PS. Igår passerade bloggen 130 000 besök. Tack alla ni som är med mig på min dagliga vandring.

måndag 21 november 2011

150 negativa konsekvenser av socker

Connie Bennett som driver bloggen Sugar Chock listar 150 negativa konsekvenser av socker, så här inför högtidsperioden. Det är Nancy Appelton som sammanställt listan som bygger på väldokumenterad forskning. Nancy är författare till bland annat "Suicide By Sugar; A Startling Look at Our #1 National Addiction".

För alla oss kunskapstörstiga är både Connie Bennett och Nancy Appelton källor till inspiration och livsviktiga fakta. Båda två är fantastiska föredömen.

fredag 18 november 2011

Intensiv dag, snart är det helg

Avslut på ena föreläsaruppdraget och uppstart på andra. Det är såå roligt att träffa hungriga studenter. Ser fram emot en god väns 40-års fest imorgon och i övrigt en lugn och skön helg. Det behövs, det har varit väldigt intensivt den sista perioden.

Ikväll förhoppningsvis lite fredagsmys, satsar på att inte somna i soffan innan Skavlan är över =)
Vad har du för planer i helgen?







onsdag 16 november 2011

Vilken är din största utmaning?

De två senaste dagarna har jag samlat de vanligast förekommande frågorna i inläggen här på bloggen. Nu vill jag veta - vilken är din största utmaning när det kommer till sockerberoende?

Frågan är inte enbart ställd till er som ingår i grupp 3, utan även till er som har ett normalt bruk, eller ett skadligt bruk. Eftersom alla påverkas av beroendesjukdomen, antingen som sjuka själva eller som anhöriga, är det intressant tycker jag att ta del av vilka utmaningar som finns hemma, på jobbet, på kalas etc.


(PS. Testar Bloggers nya gränssnitt, så om något inte ser ut som det brukar, är det därför =)

tisdag 15 november 2011

Du är inte ensam forts

Här kommer ytterligare några vanliga frågor:

1. Jag har verkligen ingen förståelse för det du berättar. Jag har aldrig känt så själv. Lagom är väl bäst?
Lagom är säkert bäst för de som kan hantera socker. Jag kan inte det. Bästa jämförelsen är med en alkoholist. Vi skulle aldrig få för oss att säga - men du kan väl ta EN whiskey? Men jag förväntas kunna stanna vid en kaka. Jag vet att vi är många som möter helt oförstående människor när vi försöker berätta hur vi har det och hur vårt förhållande till mat och/eller socker (eller någon annan drog för den delen) ser ut. Om du upplever att du verkligen inte förstår kan du kanske tillhöra första gruppen (normalt bruk). Du kommer att ha jättesvårt att alls hur mat/socker kan vara så besvärligt för en sådan som jag. Du som tillhör grupp två kan ana hur sådana som jag har det, men inte fullt ut, eftersom du kan behärska dig, och det kan inte vi som tillhör grupp tre.

2. Jag vill verkligen förklara för min omgivning hur det är med mig. Men vart börjar jag? Går det att enkelt förklara för någon hur vår sjukdom ser ut, varför den finns, och hur den påverkar oss?
Jag ska göra ett försök i att sammanfatta så mycket det går. Kom ihåg att sjukdomen ser olika ut för oss alla individuellt. Exempelvis triggar vi på ibland helt olika saker. Men det finns några minsta gemensamma nämnare, som går att kommunicera. Men viktigast av allt - svara inte på frågor som ingen ställt. Tryck inte upp information i ansiktet på någon bara för att du vill att de ska förstå. Finns det inte ett genuint intresse från deras sida att lyssna - kommer ditt budskap att falla platt till marken. Du kastar pärlor för svin och du kommer att må dåligt efteråt. Ta dialogen enbart med människor som verkligen är intresserade och som frågar dig efter mer information.

3. Vad menas med att det är en sjukdom med flera utlopp?
Läs inlägget om detta här. Jag brukar alltid börja med att jämföra med alkohol när jag talar med någon, eftersom jag upplever att det är något som de flesta kan relatera till. (se ovan).

4. Jag känner igen mig i det du beskriver, att du trodde att du skulle dö om du inte fick socker. Hur kan det vara så starkt?
Läs inlägget om att beroendecentrum sitter i reptilhjärnan här. När jag pratar med undrande människor brukar jag beskriva att vår hjärna består av tre delar, precis som det står i inlägget. Jag brukar ta exemplet med tigern som de också förstår.

5. Vad kommer sjukdomen ifrån, är det ärftligt eller socialt betingat?
Ofta brukar den jag pratar med fråga hur sjukdomen uppkommer. Jag berättar då att jag håller med de som anser att det finns både biologiska och sociala förtecken för sjukdomen. Läs mer om detta via inlägget här.

6. Går det att bli frisk och normal?
Sjukdomen är kronisk och jag måste leva med den. Att bli frisk skulle innebära ett mirakel. Den är dessutom progredierande, alltså den fortsätter leva sitt eget liv även när jag är abstinent. Nästa gång jag trillar dit är avgrunden djupare än den var innan. Läs mer om detta här.

Till dig som nyss fått upp ögonen och nu vill frälsa världen:
Kanske finns det någon i din omgivning som faktiskt har beroendeproblem själv. Vi kan lätt lockas att försöka börja hjälpa personen till abstinens och ge tusen tips om nästa steg. Gör inte det. Förstå mig rätt, det är klart att personen ska få verktyg, men du kan aldrig bota någon annan. Du kan aldrig upplysa någon annan genom att ex köpa en bok om beroende och ge i present. Personen måste själv ta stegen. Om personen vill forska mer själv, tipsa om exempelvis Bitten Jonssons "Sockerbomben" eller min egen "Vitt Begär" som är en jättebra start. Men personen måste ta stegen själv, du kan aldrig bära någon till tillfrisknande, det krävs egen energi, egna beslut och egen övertygelse.

söndag 13 november 2011

Du är inte ensam

De senaste veckorna har varit mer än intensiva. Boken släpptes torsdagen den 20 oktober och redan veckan innan började jag ana att den skulle skapa uppmärksamhet. Genom TV4s nyhetsreportage och intervjun i deras morgonsoffa trycktes startknappen in och allt kom igång.
På en knapp månad har fler än 350 personer hört av sig. De allra flesta förvånade och tacksamma över att jag berättar min historia, eftersom de känner igen sig och trott att de varit ensamma. Sjukdomen isolerar. Den isolerade mig. Det är därför jag berättar min historia.

Några frågor återkommer bland er som hört av er. Jag tänker samla mina tankar kring de frågorna i några inlägg. Här kommer de första:

1. Är det vanligt att ha dåligt minne/ha minnesluckor som sockerberoende? Går det över när man slutar äta sötsaker?
Jag hade dåligt minne. När jag var igång som värst upplevde jag ett fysiskt och mentalt töcken och en dimma. Senare, när jag fick behandling och kunskap, förstod jag att det finns något som kallas dimhjärna, som en effekt av drogen. Och det är precis så det känns - en dimmig hjärna som inte kan tänka klart eller minnas rätt. För mig gick det över efter ett tag av abstinens (alltså att jag avhöll mig från kolhydrater). Det går över för de allra flesta, men det kan ta ett tag.

2. Hur äter du under en dag?
Här kommer en beskrivning över hur det kan se ut:
FRUKOST
Äggröra, stekt bacon, edamerost, smör, grönsaker.
Jag varvar ovanstående med att vissa frukostar äta:
Turkisk yoghurt, färska bär, hasselnötter, breasola (lufttorkad skinka), keso, ost.
LUNCH
Torskfilé med grönsaker och smörsås
MIDDAG
Entrécoute med sallad/grönsaker och bearnaisesås.
KVÄLLSMÅL (äter inte det varje dag)
Färska bär och vispad grädde.

Jag har helt och hållet uteslutit; bröd, pasta, ris, cerealier, mjöl (så långt jag kan kontrollera, äter jag på restaurang frågar jag om såsen) juice, läsk och självklart alla produkter som bygger på socker. Jag äter väldigt mycket fisk och skaldjur, älskar den delen av medelhavskosten. Läs om matplan och måltider i vardagen här, där jag samlat alla inlägg som jag skrivit i ämnet, i ett och samma inlägg.

3. Du pratade om Blogg-Jouren hos Malou på TV4, vad är det för något?
Under storhelger (Jul, Påsk, Midsommar) går inläggen under benämningen "Blogg-jouren". Bloggen är öppen för alla som behöver extra stöd under dessa dagar, när exponeringen av socker/kolhydrater, alkohol etc är betydligt kraftigare än vanligt.

Mitt största hot är jag själv.
Min egen förmåga att manipulera mig själv till att tro att jag är som alla andra och att jag minsann förtjänar att äta som alla andra under Jul (som ju är närmast). Jag är så bra på att manipulera att jag även lyckas manipulera min omgivning om det vill sig illa. I mina obalanserade stunder kan jag tycka att jag förtjänar risgrynsgröt på Julafton. Jag kan till och med forma argumentationen i huvudet, hur jag ska övertyga min man och min släkt att tro att det skulle vara helt ok. Men som en del av mitt tillfrisknande har jag lärt mig att inte nära de tankarna. Att inte låta tanken forma en strategi som till slut formar ett samtal och slutligen ett övertygande. Det var förr, inte nu.
Varför? Därför att jag inte behöver. Jag behöver inte äta risgrynsgröt. Det är inte bra för mig, och kommer kasta tillbaks mig i de äckliga käftarna av min beroendesjukdom. Det vidriga monster som förvränger och förstör allt. Det är inte värt det.
Ris? tänker du som inte har beroendesjukdomen. Ja, för mig är det en del av min drog, som triggar igång mig. Jag känner mig rustad inför årets Julhelg. En av de viktigaste livlinorna är gemenskapen med andra beroendepersoner. Jag är inte ensam. Inte ens på Julafton. Jag vet inte hur du som läser detta känner inför Jul. Kanske är du trygg med att du kommer att klara av att äta på ett kontrollerat sätt, kanske är du livrädd för att återfalla eller fortsätta i ditt överätande/sockermissbruk. Jag kommer att låta min blogg vara en samlingsplats för dig som vill och behöver under juldagarna. Min förhoppning är att vi här hittar en gemenskap och peppar varandra till nykter avhållsamhet från våra droger. Jag är konstant uppkopplad och vill gärna supporta dig som behöver, och vi kan alla supporta varandra här på bloggen.

Ytterligare en recension + respons

Här kommer ytterligare en en recension från bloggen Livsstilskonsulten. Läs recensionen här.

Bakom bloggen finns Ulrika Funkqvist, 45 år, som brinner för hälsa och friskvård. Hon har själv genomfört livsstilsförändringar och skriver på bloggen att hon fortsätter kontinuerligt att utvecklas och jobba med henne själv eftersom livet ständigt förändras. Ulrika har bland annat haft en överviktig period i hennes liv, vilket så småningom ledde till att hon utbildade sig och började arbeta med att hjälpa andra i samma situation. Nu vill hon fortsätta att inspirera och hjälpa andra till utveckling och förändring. Ta en titt på hennes blogg, den är fin.


Senare i dag kommer ett inlägg där jag samlar tankar och svar på många av de frågor som jag fått de senaste veckorna sedan boken uppmärksammats och börjat läsas. Jag har blivit kontaktad av över 350 personer som på olika sätt tagit del av min berättelse, och majoriteten av de som hört av sig har trott att de varit ensamma, att ingen annan kan förstå dem. Den lögnen behöver avslöjas, och min enda förhoppning med boken är just det - att få hjälpa någon annan att bryta sin isolering - och få verktyg att kunna ta emot den professionella hjälpen som behövs.

Inte läst boken än? Beställ ditt signerade exemplar här.

lördag 12 november 2011

Gårdagens intervju hos Malou Efter Tio

Här kan du titta på gårdagens intervju hos Malou på TV4.

Gunilla%20Sahlin%20och%20Charlotte%20Erlanson%20Albertson%20om%20sockerberoende

fredag 11 november 2011

Missa inte Malou idag kl 10.00

Idag är jag och Charlotte Erlanson Albertsson gäster hos Malou Efter Tio kl 10.00 på TV4. Det blev ett tjugotvå minuter långt samtal. Missa inte!

Idag är det också den 11 november 2011.
11.11.11.
Betyder det något särskilt? Vet inte. Men det är häftigt att det är elva år till nästa tillfälle.

torsdag 10 november 2011

Malou efter Tio och Hamburger Börs

Jag vaknar även idag i Stockholm och ska strax ner till Grand Centrals sköna frukostbuffé. Idag är det föreläsning på förmiddagen, inspelning med Malou Efter Tio i eftermiddag (som sänds imorgon kl 10.00) och därefter bär det av till Hamburger Börs och Oslagbart. Ser fram emot en intensiv och positiv dag!

Inspelningen hos Malou ska bli spännande. Jag ska sitta tillsammans med Charlotte Erlandsson Albertsson som är forskare och professor i medicinsk och fysiologisk kemi. Jag hoppas på att fokus hamnar på själva beroendesjukdomen och inte enkla poäng kring enbart kost. Jag ska göra vad jag kan för att bidra till det budskapet.

Idag handlar nämligen mitt tillfrisknande till tio procent om kosten, och nittio procent om allt det andra. Att dagligen arbeta aktivt i ett tolvstegsprogram. Att dagligen använda min verktygslåda för att fortsätta hålla mig abstinent och leva ett liv befriat från drogen. Jag har flyttat fokus från vikt och mat till hjärna och beroende. Och framför allt så har jag slutat analysera allt det där negativa som en utagerande beroendesjukdom bär med sig. Jag lägger mina tankar på det som är positivt. Focus on the good stuff. Jag vet att jag skrivit det förut, flera gånger. Det är mitt positiva mantra som jag återkommer till ofta just nu, och jag märker att det ger mig bestående energi.

Dagens pepp-låt:

onsdag 9 november 2011

Hotellfrukost på Grand Central

Jag bor på Scandic Grand Central för första gången, vilket är kedjans nya hotell mitt i city. Det är ett sypersnyggt hotell, med god service, bra frukost och trevlig personal. Jag älskar hotellfrukost. Det blir på ett sätt ganska likt det jag äter hemma, med ägg och bacon som grund. Men idag hade de smörstekta champinjoner, vilket jag älskar!

Den här dagen är fulltecknad. Jag är inne i en intensiv period just nu, och det är spännande att se hur saker och ting växer fram. Igår hann jag med att beta av en stor del av min att-göra-lista och det var verkligen skönt. Jag har inte riktigt förstått att det är mindre än två månader kvar på det här året. 2011 skenade verkligen iväg. Kanske lite tidigt att summera riktigt än, men så här långt har det verkligen varit ett väldigt speciellt år.

Jag ser fram emot 2012. The best is yet to come - som det heter. Fortfarande riktigt skönt att det inte blivit så kallt än. Det gör det lättare att stå ut med mörkret. Solen går ner halv fyra, det är tidigt... Våra grannar köpte en sista-minuten till Kanarieöarna och åkte igår. Jag blev väldigt, väldigt sugen....=)

PS - igår passerade bloggen 120 000 besök. Tack alla ni som bidrar till mitt tillfrisknande.

tisdag 8 november 2011

Recensioner Vitt Begär

Här kommer två recensioner av Vitt Begär.

Bloggen "Steg för Steg"
(...)" Det är en relativt tunn bok som kommer att förändra livet för många människor. Det finns så många personer där ute som kämpar med sockerberoende och överätningsproblematik och som tror att de är ensamma och känner inte till vilken hjälp det finns att få. Gunilla blottar sina defekter för att sätta ljus på problemet och hjälpa andra. Det är modigt." (...)

Kostdoktorn - Sveriges största hälsoblogg
(...)"Själv är jag nykter nikotinist sedan några år (f.d. snusare) så jag har viss förståelse för hur svårt det kan vara att avsluta ett beroende. Jag träffar också många patienter som har problem med svårkontrollerat sockersug. Boken ”Vitt begär” fick mig att förstå bättre hur långt det kan gå, och hur svår vägen tillbaka kan vara." (...)

Har du också recenserat Vitt Begär? Hör av dig till gunilla@vittbegar.se eller lämna en kommentar med din länk på det här inlägget.

Inte köpt ditt exemplar av boken än? Klicka här.

måndag 7 november 2011

Ny morgon ny vecka, ny månad

Jag vet. Det är en vecka in i november redan. I fredags tittade vi på TV, somnade lagom till Dobidoo, och vaknade lagom till att Florence and the Machine avslutade Skavlan knappt två timmar senare. VILKEN LÅT. Det är morgonens, veckans, månadens pepp-låt. Jag får enorm energi av hennes makalösa röst, den träffande texten och de fantastiska stämmorna.

And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off, oh woah

I am done with my graceless heart
So tonight I'm gonna cut it out and then restart
Cause I like to keep my issues strong
It's always darkest before the dawn



Shake it off. Skaka av det. Ibland behöver jag påminna mig om att det är jag som bestämmer vad jag ska fokusera på. Jag väljer vad jag lägger mina tankar på. Focus on the good stuff. Det jag lägger energi och tankekraft på, det växer. Om jag fokuserar på min sjukdom, på varför just jag måste leva med en kronisk dödlig hjärnsjukdom, om jag lägger mina tankar på att tycka och känna att det är synd om mig för att jag inte är "normal" (vem som nu är det), att jag inte kan äta allt jag vill äta, göra allt jag vill göra, då är det det som kommer att uppta mitt medvetande. Då är steget till självömkan och krokben inte långt borta.

Jag kan inte ignorera min bereondesjukdom, men jag kan lära mig att leva med den. Jag kan lära mig att ge sjukdomen den platsen den ska ha i mitt liv. Som en del av mitt DNA, som något som faktiskt också har positiva effekter på mig. Som jag genom dagligt tillfrisknande kan rikta påverkan på. Jag har aldrig mått så bra som jag gjort det senaste året. Sedan jag fick professionell behandling och en fungerande verktygslåda. Mitt tillfrisknande började på allvar då.

Fokus on the good stuff. Shake it off.

söndag 6 november 2011

Gårdagens inlägg om inte fram - Årets senaste kräftskiva?

Märkligt, bloggade via telefonen igår men det har visst inte kommit fram, nytt försök:

Vi har fått feeling och satsar på kräftskiva ikväll.
Kräftmåne, hattar, kryddost, rubbet.=). Skaldjur är toppen, det funkar väldigt bra i kombination med min övriga kosthållning, och jag älskar verkligen skaldjur.

Idag har jag tänkt en hel del på mitt tillfrisknande och mitt dagliga arbete för att fortsätta tillfriskna. Jag trodde under så många år att jag var ensam, att ingen kunde bete sig med socker som jag gjorde. Jag trodde att jag var en dålig människa med kass karaktär. Idag vet jag bättre. Vi är många som kämpat och det är så många kvar som fortfarande kämpar. Nyckeln för mig var att kapitulera inför att jag inte kunde reda ut det själv. Jag behövde professionell hjälp.

Jag tror att vi snart kommer att se en förändrad sjukvård, som tar beroendesjuka på allvar, inklusive oss sockerberoende. Tills dess, får vi fortsätta att stötta varandra.

fredag 4 november 2011

Äntligen fredag

Vi har börjat med moules marinières och kommer att fortsätta med en god köttbit. Äntligen fredag, äntligen helg. Det har varit intensiva dagar bakåt, och jag ser fram emot att vara lite ledig ett par dagar. Makalöst att se fullskalig julskyltning redan nu. Skyltsöndagen inför advent tappar lite av sin charm.

De senaste veckorna har jag blivit kontaktad av över 300 personer med anledning av boken och att ämnet sockerberoende helt plötsligt tagit en tydlig plats i debatten. Många hör av sig och berättar om att de varit ensamma med sin skam, många hela livet. Att de inte vetat om att det rör sig om en sjukdom, att det går att få professionell hjälp och att det inte har att göra med dålig karaktär. Jag är så glad över att få vara med och bidra till att fler bryter sin isolering och tar ett steg mot tillfrisknande. Det går. Det finns inga omöjliga fall. Du är framför allt inte ensam. Vi är många som gått igenom samma process och som idag lever ett friare liv, i balans. Visst, vi har alla våra utmaningar, men idag handlar det inte om socker och kolhydrater längre. Vi är vanliga människor med vanliga problem, vanliga behov.

Det ovanliga i oss kan bli något positivt. "Focus on the good tuff" - som Steve Jobs sa. Det vi lägger vikt vid, växer. Focus on the good stuff.

tisdag 1 november 2011

SvD:s artikelserie fortsätter + gäst hos Malou efter 10

Idag fortsätter Svenska Dagbladet sin serie om socker och beroende. Läs artikeln här. Nästa fredag är jag gäst hos Malou efter 10 på TV4. Mer information kommer.