lördag 17 december 2011

Bokcirkel: Kapitel 2 del III

Rubriken för delen är "Tredje stadiet: Livet bryter samman".
Delen inleds med meningarna: "Det tredje stadiet inträder därför att missbruket är så framgångsrikt i sina försök att framkalla smärta, skam, ensamhet och ilska. Missbruket skapar dessa känslor för att Missbrukaren ska få kontroll över JAget. Det skapar ett behov av lindring, och förespeglar att lindringen ligger i sinnesförändringen." (som utagerandet genom objektet eller processen skapar). "På det tredje stadiet har missbrukarpersonligheten full kontroll. Denna personlighet bryr sig inte om vad som händer andra, inte heller vad som händer den person som lider av missbruket." (Jaget) "Vad den bryr sig om är att uppnå och behålla full kontroll över personen eller hans omgivning. Vad den bryr sig om är att bli hög genom att agera ut."

Det är intressant att läsa att missbruk är en av de mest stressframkallande sjukdomar som finns, att vi slutligen bryter samman under stressen och smärtan som missbruket framkallar. Jag känner också igen mig i beskrivningen att utagerandet inte längre ger särskilt mycket välbehag. Det åstadkommer fortfarande en sinnesförändring, men det finns allt för mycket smärta att fly ifrån. Jag känner igen beskrivningen av att de tidigare magiska sidorna hos missbruket - berusningen, att vara hög - faller sönder under stressen eftersom jag lever med "en känslomässig övervikt". Jag håller med om att även jag adderade "ett försjunkande i en drömvärld" för att åstadkomma lika mycket välbefinnande som utagerande gjorde tidigare.

Jag känner igen mig i att risktagandet eskalerade, och jag betedde mig också "på ett sätt som de (jag) aldrig trodde var möjligt". Sammanfattningen "Bli hög och existera" är klockren. Också beskrivningen av rädslan för allt som är nytt och obekant.

Känn på de här meningarna "Att försöka lösa emotionella problem arbetar emot missbruksprocessen. Hela missbruksprocessen är beroende av olösta problem och den stress dessa framkallar." Spot on! Bilden av oss som en tryckkokare som saknar säkerhetsventil är bra. Vi måste pysa när vi är aktiva i missbruket och i tredje fasen kan det innebära till synes oprovocerade gråtattacker, raseriutbrott etc. Paranoian känner jag också igen. Att ifrågasätta allt och alla.

Jag blir väldigt berörd av avsnittet "Jagets längtan efter kontakt". Det är ett starkt stycke. "I sin desperation visar de (missbrukaren) en barnslig egenskap: de försöker umgås genom att klamra sig fast vid familj och vänner, och blir ofta mycket upprörda om det visar sig att människor drar sig undan. När någon lämnar huset måste missbrukaren veta vart denne ska ta vägen. Missbrukaren frågar "När är du tillbaka? Måste du verkligen gå?" Personens Jag klamrar sig fast vid familj och vänner på detta emotionellt beroende sätt. Missbrukare beter sig som om de uppmanar andra att hålla sig undan, men när människor verkligen drar sig undan blir missbrukaren mycket upprörd." Missbrukaren vill vara ensam. Men Jaget är fruktansvärt rädd för att bli lämnad ensam.

Kapiteldelen berör även självmord. Suicida tankar är inget ovanligt i den tredje fasen och det beror på att den inre smärtan till slut upplevs ohanterlig och att skammen över missbrukarpersonligheten blir så påtaglig. "Ingen hatar Missbrukaren mer än den som lider av missbruket".

Kapiteldelen avslutas med "Vara fast i tredje stadiet" som beskriver att "missbrukare kan inte bryta missbruksprocessen, alltså stannar de kvar på tredje stadiet tills någon form av ingripande - intervention - äger rum. De missbrukare som försöker avbryta processen upptäcker att missbruket är allt de känner till, och återgår därför till denna livsstil. För att tillfriskna måste missbrukaren tillägna sig en ny livsstil."

"Tillfrisknande missbrukare måste hålla i minnet att missbruk inte bara är ett sätt att agera inför en speciell sak eller händelse - det är ett sätt att förhålla sig till Jaget och världen."


Detta var en oerhört intressant kapiteldel, som gav mig massor. Vad tycker du som läst?

7 kommentarer:

Smith sa...

Innan jag läste kapiteldelen tyckte jag att det lät överdrivet och drastiskt, detta med att "livet bryter samman". Men när jag med ett öppet sinne läste, insåg jag att detta handlar om mig, och hur jag har fungerat sedan lång lång tid tillbaka!

Avsnittet "utagerandet sviker" tänker jag förklarar något som jag har tyckt varit konstigt; hur kan man ha sånt sug efter något som ger en så lite? Jag har inte någon kick-upplevelse av socker när jag är i ett utagerande. (Däremot kan jag känna av det då jag varit abstinent en längre period och återfaller.)

Däremot kan jag inte identifiera de "riskfyllda och livshotande sidorna av missbruksprocessen" som enligt Nakken ska bli tydliga i detta stadium, utan tänker att det kanske mest gäller de utageranden som handlar om mer direkt livshotande droger?

Jag känner också igen mig i "bli hög och existera", för mig översatt till "Existera, och ät ikväll".

Stora delar i stycket om att växelspelet med andra bryter samman känner jag inte riktigt igen mig i, förutom att "Många missbrukare börjar känna sig otrygga i växelspelet med andra människor, även på en social nivå. Missbrukande människor börjar ofta ifrågasätta sin förmåga att vara bland andra." Där är jag.

Som du, Gunilla, blir jag också berörd av avsnittet "Jagets längtan efter kontakt".

Sista avsnittet i kapitlet känns för mig som en nyckel till vad jag behöver i mitt liv: människor, relationer och ett utgående flöde. Jag känner smärtsamt mycket igen mig i meningen "Missbrukande människor är handikappade eftersom de inte vet hur man sträcker sig utanför sig själv". Kapitlets allra sista mening "Genom att göra detta kan man upptäcka en livsstil som kan visa sig vara både glädjefull och spännande - men sårbar för påfrestningar" lockar mig! Jag vill ha mer glädje i mitt liv!

Magdalena sa...

Hej. Jag undrar om det är någon skillnad för mig som sockerberonde att gå på OA eller FAA möten? Keep the good work!

Anette sa...

Att missbruk är den mest stressframkallande sjukdomar som finns"Ok då vet jag det också, jag Har alltis undrat varför jag är stressad fastän jag latar mig, är inte et dugg nyfiken och är man stressad så kan man ju inte vara nyfiken"
Nya situationer bli mardrömmar för missbrukaren"Där känner jag igen mig både mat, jobb och socialt, jag vill känna igen allt"
De som upplever denna ångest känner det som om hela värden har vänt sig emot dem och att ingen bryr sig om dem eller ens tycker om dem längre. "Jag har upplevt detta många gånger på mittt förra jobb, när jag kom till en arbetsplats där man jobbar i ett team så känner jag ändå att hur ska jag fixa den här dagen, Hjälp"
För att kunna tillfriskna måste individen inte bara bryta med det inre kännslomässiga berondet, hon måste också vända sig till sitt jag och till andra människor. Genom att göra det kan man upptäcka en helt ny livstil." Jag vet inte var jag ska börja men i dag känner jag bara en lust till att förändra. Om man lyssnar innåt så kanske man kan komma på något. "

Smith sa...

Anette, jag vet inte heller var jag ska börja men känner också en lust till förändring, en lust till utveckling och till att få in nya aspekter på livet i mitt liv. En bra start kan nog vara att lyssna inåt, det tror jag med. Och jag försöker affirmera och få till den här "utåtgående rörelsen" och att "sträcka sig utanför sig själv" som Nakken pratar om, men som känns väldigt abstrakt och lite konstigt för mig. Vad tror ni han menar med det begreppet?

Gunilla Sahlin sa...

SMITH - tack för dina värdefulla tankar!
MAGDALENA - båda bygger på tolvstagsprogram, så det handlar mer om smak. Testa båda och se vad du tycker funkar bäst för dig.
ANETTE - tack för dina tankar, verkligen. Om du inte redan gjort en intensivkurs för sockerberoende personer (hos Bitten eller på VALET exempelvis) så tror jag att det är en värdefull start.
SMITH - jag tror Nakken menar att bryta isoleringen. Att bli en aktiv del av en fungerande gemenskap. Gemenskapen är det absolut viktigaste verktyget upplever jag. Så snart jag tror att jag klarar av att leva i tillfrisknande ensam, isolerad från mina medsystrar och medbröder, finns en grogrund för röda hund att sakta men säkert lura mig tillbaka in i aktivt missbruk.

kram till er hela högen.

Smith sa...

Tack för feedback Gunilla:-)

Johanna sa...

Jag kommer in efter julhelgen med kommentarer! Tack för att du initierat denna bokcirkel.